Så äntligen, här sitter jag med den nya boken, och det är en speciell känsla, fast jag är fortfarande uppe i varv inför allt som skall göras. Får nog andas ut sedan någon gång, men bara att hålla den i handen är härligt. Mycket är kvar att göra, men en riktig, inbunden bok, vilken känsla. Den blev tjockare än jag hade trott. Men å andra sidan, varför ska man skriva tunna böcker? Nu återstår bara att boken och dess läsare ska hitta igen varandra. Skulle inte förvåna mig - den här boken kan nog få för sig att göra ett och annat på egen hand. Är egentligen inte orolig, bara folk får reda på dess existens, det brukar ju vara det. För den här boken har mycken kraft i sig själv. Här står det mer om Kärlekens bok