Numera är vänskap inte längre accepterat - man skall ha sexuella relationer med alla. Knullkompis ska man vara, och eventuella känslor av vänskap kallas för sexuella läggningar. Förut kunde man ha nära vänner, och dessa relationer kunde bli väldigt djupa. Numera kan man av någon anledning bara ha en djup relation med de man delar säng med. Helt plötsligt måste man vara vän med sin älskade - vad är det för idé? Kärlek är en helt annan process med helt andra krav.

Säg vad är äkta i denna tid? Vi sviker vår släkt och vi flyr kärlekens ansvar. Vänner säger någon. I dag faller vi enbart tillbaka på vännerna. Så är det, i dag är det vänskapen som är den viktigaste relationen. Men det är också en lögn. Vänskap innebär också ansvar. Man är inte skyldig att offra allt för sina vänner, men man måste respektera dem. Man behöver inte lyda dem, men man måste lyssna på dem. Men ingen orkar visa respekt, ingen orkar lyssna. Att visa respekt innebär att man måste försöka sätta sig in i någon annans liv.

Många funderar på om vad de ska göra i sina liv. Ska man falla in samma mönster som alla andra, eller ska man söka sin egen väg. Ska man bli bara en i mängden? Men mängden är en lögn - bilden av hur människor är i massmedia är förvriden, tunn och innehållslös. Hur man än lever sitt liv så kan man inte vara som de människor man ser i Aftonbladet - och tur är väll det. Men de som går sin egen väg - som söker lyckan som idoler, forskare, bergsklättrare eller vad som helst - gör de inte det på samma sätt som alla andra? Lyckas inte de?

Det finns de som säger att kärlek går över. Att känslor dör. Det kan inte vara hela sanningen i alla fall, inte om jag ser på mitt liv. Vi har inte talat med varandra på länge, och så träffas vi ett ögonblick på avstånd, och jag vet att alla känslor är sanna. Hon är lika vacker som hon alltid varit, jag älskar henne lika mycket som förr. Jag blir glad bara av att se henne - och naturligtvis förvirrad eftersom jag inte vet vad jag ska ta mig till, rädd för att göra fel igen. Jag skulle vilja så mycket, ringa henne, låta henne läsa min nya bok, men det går inte.

En dag då huvudfrågan tycks vara en Madonna som vill få köpa sig ett barn och när amerikanerna inför en lag som legitimerar tortyr så kan jag inte låta bli att tänka på en dröm. Nu talar jag om en riktig dröm, en sådan man har när man sover. Till och med ordet dröm går det inflation i - man säger drömmar när man egentligen talar om sina planer. Nej, det här var en dröm, men det var en dröm om något jag vill ska bli sant - det var en liten men ändå underbar sak. Drömmar är en annan syn på verkligheten, vi ser saker vi inte ser på dagen, de öppnar ett annat öga.

Åter igen en sånndär situation i livet där man inte vet vad man ska göra. Som att allting blir fel hur man än gör. Fast jag tror det gick bra trotts att vi var pinsamma bägge två. Vi var modiga också - och det är det viktiga. Jag har lätt för mig att ta tag i saker - jag har svårare för att lita på andra. Kärlek handlar om att lita på en annan person. Hon har sitt att göra och sina egna beslut att fatta, hon måste själv våga. Hon försökte och hon vågade komma närmre, och jag vågade vänta.

När man behöver mest mod är man som svagast - tänk att livet ska vara så svårt. När man älskar en människa är man som mest rädd. När det är viktigt att lyckas med något, så darrar handen som mest. Den starkaste blir svag när när något blir viktig i livet. Man är livrädd för den man älskar, och hon är också livrädd. Det är inte lite som livet kräver av oss.

Det finns ett prov för att bli förälder - faktiskt. Det krävs att man lär sig handskas med det andra könet, man måste lära sig stå ut med någon som är annorlunda. Man måste kunna ta ansvar för ett liv, en samvaro. I diskussionen glöms detta bort. Naturen har sett till att asociala människor som inte klarar av flexibilitet har svårare att få barn. Man måste helt enkelt utveckla sig - lära sig kvinnligt OCH manligt tänkande. Man måste lära sig kärlek och samförstånd. Nu lär sig inte alla det - men kravet finns på dem.

Att vara försiktig, att vara följsam, är inte det det svåraste att lära sig i livet? Om man älskar en annan människa så handlar det om att lära sig lyhördhet. Att försiktigt passa på vad hon vill och menar. För det är inte så enkelt att det alltid är givet. Och själv är man också stadd i rörelse - så vare sig jag vill det eller inte så tvingas hon att passa, att vara lyhörd. Det är svårt, men det är ju det som är kärleken. För jag vill inte göra illa den jag älskar.