Numera är vänskap inte längre accepterat - man skall ha sexuella relationer med alla. Knullkompis ska man vara, och eventuella känslor av vänskap kallas för sexuella läggningar. Förut kunde man ha nära vänner, och dessa relationer kunde bli väldigt djupa. Numera kan man av någon anledning bara ha en djup relation med de man delar säng med. Helt plötsligt måste man vara vän med sin älskade - vad är det för idé? Kärlek är en helt annan process med helt andra krav. Män har genom tiderna kunnat utveckla starka förtroende i vänskapsrelationer och kvinnors nära relationer har alltid varit något unikt. Att kvinnor höll handen och kysste varandra var tydliga tecken på starka band - fram till nu. Nu är alla människor som känner vänskap till någon av samma kön homosexuella, eller bisexuella eller vad det nu heter. Men vänskap är något som är viktigt. Vänskap är ofta starkare än kärlek. Att jag tycker väldigt mycket om en människa är inte samma sak som att jag måste dela kroppsvätskor med den personen, det är en så tråkig utveckling. Begreppet kullkompis är lika tråkigt. Och man börjar förvrida synen på det förflutna. Selma Lagerlöf hade ett par väninnor som hon höll av väldigt mycket (och som hon spelade ut mot varandra som kvinnor ibland gör). Dessa relationer spelade stor roll i hennes liv på det sätt som vänskap ofta gör. Men, nej, det skall sexualiseras. Varför? En av de viktigaste relationer vi har, vänskapen, den nära vännen, försvinner. Blir vi inte handikappade då? Och kraven på att ha sexuellt umgänge med alla som vi vill visa att vi tycker om - kan det vara bra? Detta är inte en tid av frihet utan en tid av sexuellt tvång, och ett förbud mot vänskap. Vi har bara fått lära oss att krig är fred och att frihet är slaveri.