Att tala om mening och vad livet egentligen är borde vara det självklaraste av samtalsämnen. Men ändå så verkar folk vara livrädda så fort man tar tag i dessa frågor på alvar. Talar man om tro som något reellt så utbryter panik - med glimten i ögat går bra, men inte på alvar. Lever man måste man tro. Man måste andas och äta och tro. Många verkar tro att det andliga är någon slags hobby eller något man väljer att slösa sin tid på. Man har inget val. Jo, men många väljer väll bort det?

Blev intervjuad i egenskap av hedning i programmet Honung i lokalradion i dag. Man kan lyssna på intervjun på nätet i några dar, klicka här. Tror det blev ganska bra, man missar alltid på nått i direktsändning. Lite kort blev det, han inte berätta så mycket, svårt att få det intressant då. Man får vara nöjd ändå. Men jag vill ha en så bra mikrofon till Hednisk Andakt - vilken skillnad.

Nu skall majbrasorna brinna, nu blir vinter sommar. Denna tid är en av de vackraste och härligaste under året. Nu skiftar saker på alvar från norr till söder, ty nu tar livet och värmen över. I detta skifte ändras mycket, nu kan det gamla förbrännas och det nya födas, på många sätt den främsta av högtider. Så låt oss tända våra eldar och sjunga våra majvisor.

Identitetsjakten är den drivande kraften i dagens samhälle. Tro är tradition, sammanhang och ursprung och detta utgör identiteten. I ett söndersplittrat samhälle blir de som mist sina rötter, sitt sammanhang, svaga och desperata efter ett svar. Detta gäller en mängd av oss hedningar också - men vi har något att komma tillbaka till, någon stans där i vår uppväxt finns den levande traditionen, det handlar bara om att återknyta. Kanske inte så bara alla gånger - men det finns de som har det värre.

Religionernas funktion är att ge svaret på frågan om hur vi ska orka kämpa på och välja att ta de tunga besluten och att orka kämpa på med livet trots alla motgångar. Svaren är olika, men frågan den samma.

Nu närmar sig den största tiden, då De Rådande med kraft skall besegra mörkrets krafter. Vart år sen tidernas gryning, åter sluter sig cirkeln. Årets cirkel blir livets hjul och världen blir för oss begriplig. Vila i den visheten, i tryggheten som de livgivande makterna ger. Ha förtröstan i att de goda makterna skall besegra mörkret och kylan och att livet och ordningen skall komma åter. Fira den tid då solen vänder. Så önskar jag alla goda människor en God Jul.

Folk undrar hur man som hedning ska förhålla sig till Lucia - till denna kristna tradition. Man pratar om hedniskt ursprung, katolska helgon och det ena och det tredje - och det ligger något i allt - men ändå har man missat alltihop.

Dom kan inte ha det lätt i kyrkan, osäkra på vad de tror. Tycker lite synd om de kristna medlemarna. Nu får Odin komma till tals också. Jag får ju "Kyrknytt" för Säffle pastorat - och läser inte så ofta. Men nu stod det lite om en trevlig präst som jag lärt känna så jag läste igenom det. Hon har till och med köpt min bok - fast jag tror inte jag omvänt någon... Jag hittar nämligen tre strofer ur Havamal som tog upp en tredjedels sida med rubriken "Om klokhet - ur Havamal". Här får de kristna lite hednisk visdom till livs. Kanske en form av ekumenik?

Kränkningen fortsätter. Våra folktroende förfäder utsattes för förföljelse och trakasserier. Nu slår Lillhärdal och Jan Guillo mynt av vår tragiska historia. I dag hölls en mässa i kyrkan där man tog avstånd från "Häxprocesserna" - det som egentligen heter trolldomsprocesserna - men det ordet säljer man inte så många lösnummer på. Ty de som utsattes var inga "häxor" utan vanligt folktroende folk. Halvhjärtat och utan att sätta sig i de verkliga förgripelserna - tvi. Detta är bara ett sätt att fortsätta övergreppen mot oss - genom att förneka historien.