Identitetsjakten är den drivande kraften i dagens samhälle. Tro är tradition, sammanhang och ursprung och detta utgör identiteten. I ett söndersplittrat samhälle blir de som mist sina rötter, sitt sammanhang, svaga och desperata efter ett svar. Detta gäller en mängd av oss hedningar också - men vi har något att komma tillbaka till, någon stans där i vår uppväxt finns den levande traditionen, det handlar bara om att återknyta. Kanske inte så bara alla gånger - men det finns de som har det värre. Den som köper den individcentrerade världsbilden, och än värre, den som tvingas växa upp i den, kommer att sakna möjligheten att hitta ett sammanhang. Om egot per definition är skiljt från de andra, om man själv är garant för vad som är rätt, om man primärt bara strävar efter att själv må bra, vad kan man då hitta för gemenskap? Det modernistiska tankesättet är ett hinder att få sammanhang. Nog för att det är svårt att hitta en identitet om man saknar all koppling till någon. Inte konstigt att musikstilar, fotbollslag (eller hockylag som inte kommer till slutspel), nationalism eller andra subkulturer får så stor roll i folks liv. Men ärligt talat, inte utger sig varken Heavy Metal eller Djurgården för att ge en grund för hela livet. För det krävs något mer. Men, då måste man förkasta modernismen. Annars blir religionen som New Age - bara till en subkultur. Hur ska man då gå från identitetslöshet till identitet? Ja, det har jag inte svar på, vi har ju inte problemet. Jag antar att man måste kasta bort de modernistiska värderingarna och sedan söka någon som vill adoptera in en i en identitet eller något sådant. Inte konstigt att dessa människor dras till sekter. Nej, jag anar att det är problemet, men någon väg ut vet jag inte.