Många funderar på om vad de ska göra i sina liv. Ska man falla in samma mönster som alla andra, eller ska man söka sin egen väg. Ska man bli bara en i mängden? Men mängden är en lögn - bilden av hur människor är i massmedia är förvriden, tunn och innehållslös. Hur man än lever sitt liv så kan man inte vara som de människor man ser i Aftonbladet - och tur är väll det. Men de som går sin egen väg - som söker lyckan som idoler, forskare, bergsklättrare eller vad som helst - gör de inte det på samma sätt som alla andra? Lyckas inte de? Nej, de följer också ett givet spår, de är annorlunda på det etablerade sättet. De skapar inget nytt. Varför ska man gå en egen väg - finns det något syfte med det - om den inte leder till någonstans där man möter andra? Jag tycker det viktiga måste vara att vägen skall vara meningsfull. Var och en har sitt liv att leva och på så sätt kan man inte låta bli att vara unik. Var människa känner inte några andra val än de hon blir given, därigenom går hon en given väg. Men om man förstår att det finns ett syfte med det man gör, att den är en del av ett sammanhang - då kan man göra något viktig. Var och en kan göra något viktig. Det enda viktiga är att den som visar vägen berättar sanningen, och det är det som är problemet: I dagens värld är de som hörs högst de som leder oss mest vilse. Och så länge det är så så är kanske den väg som är minst belamrad med lögner den ingen pekar ut? Därför får man högakta dem som inte gör det som hycklarna förväntar sig att de ska göra, men endast inspireras av dem som funnit sanningen.