Jag har under flera år varit aktiv inom den hedniska rörelsen och jag blir ständigt lika förvånad över den diskriminering som existerar. Det handlar om en munkavel mentalitet - man vägrar släppa fram allt som handlar om folktro i det offentliga rummet. Ibland har man trott att vi sysslat med new age/nyandlighet - och då har vi fått komma fram - med en snedvinkling. Men så fort det visat sig att det inte handlade om det så har man tvärbromsat och tystat ned allting. Detta till trotts att mig veterligen kan antalet nyhedningar (vikingareligionstroende och alla nyandliga varianter som jag inte orkar beskriva) i Sverige inte vara fler än några hundratal - antalet folktroende är femsiffrigt. Förvisso finns de traditionella hedningarna huvudsakligen utanför Stockholm - men är det hela förklaringen? Jag tror att förklaringen ligger i den nationalistiska ambitionen att skapa en svenskhet. Vi utgör ett hot eftersom vi faktiskt är svenskar men inte passar in i bilden. Vi är väldigt svenska - bilden av svensk midsommar och jul är ju ursprungligen vår - men samtidigt är vi troende - fatalister och individualister - något som inte ska vara svenskt. Sen bryr vi oss oftast inte om svenskheten. Vi tror inte på överhet och vi tror inte på evig framgång. Och först och främst - vi är stabila och med fasta rötter i jorden. Jag tror att dom ser oss som farliga - farliga för moderniteten. Kanske är det så - nyandliga galningar får finnas - likaså muslimska fundamentalister och knutbypastorer. Men seriösa företeelser tigs ihjäl. Jag undrar vad som döljer sig i mediaskuggan. Vad mer av allt som verkligen sker där ute tigs ihjäl för att det inte stämmer med agendan? I det jag känner väl vet jag att tidningar, ether, internet och andra media tigs sanningen ihjäl och man väljer att plocka fram obskyriteter - marginalföreteelser - som enda information. Vad händer då inte på de områden jag inte känner till?