Denna tids kännemärke är att man enbart tror på mediasorlet. Det finns fortfarande föreningsmöten, offentliga evenemang, folk som sitter och pratar över en kopp kaffe - om än att det har blivit lite mindre. Men det stora problemet är att folk inte tror på det. Det enda man tror på är media surret - det vinklade mediasurret. Media har som bekant en retorik som går ut på att man tiger bort alla avikande agendor. Alltså - utgår man från media så får man bara en syn på saken. Enda sättet att vara konstruktiv blir alltså att inte köpa den rådande agendan utan att fortsätta resonera kring viktiga frågor. Det finns alltså ingen anledning att spinna vidare på massmedias frågor, utan ta upp det andra - det de inte vill tala om. Jag trodde när bloggandet kom att nya vinklar skulle tas upp, att andra skulle komma till tals - ack vad jag bedrog mig. Det finns några intressanta bloggare - men de flesta är bara papegojor som upprepar massmedias agenda. De få intressanta är svåra att finna (de uppskattas inte av andra bloggare, skriver om "konstiga saker") och skriver inte så ofta - antagligen för att de har riktiga liv vid sidan av bloggen. De bloggar som anses mest intressanta är de som producerar den mest lismande grynvällingen. Och där någonstans hamnar vi - har vi något viktigt att säga så hamnar vi utanför - i tystnaden. Alltså - om man ska få reda på något av vikt så måste man lyssna till de som tiger. Sanningen finns i verkligheten, journalister och bloggomaner vet inget om verkligheten. Någon vars enda referenser är media har helt enkelt ingenting att säga. Och det enda vettiga är helt enkelt att inte ställa upp på deras debatt - jag skiter i vem som betalar TV-licensen eller höger-vänster retorik - och alla som tycker att det är viktiga saker har blivit grundlurade. För det är inte det det handlar om. De enda relevanta nyheterna viskas av dom som göms i tystnaden (för att travestera Simon&Garfunkel).