Nu har det hänt, en region har på eget bevåg, utan något som helst lagligt stöd, blivit självständigt. Sådant har hänt förr, visst, Mossebacke monarki och helikopterplattformen Sealand - men ingen bryr sig om någon utropar sin egen republik. Men nu har det hänt, EU funderar på att erkänna den nya staten. Nu är det bara en tidsfråga innan andra länder börjar erkänna Baskien, Flandern och Bretagne som självständiga stater (nej, det lär nog inte vara EU, men Ryssland ställer nog upp). Men de vill ju vara fria - så det är väl klart att de skall vara det - eller hur?

Tänk - åter till medeltidens och renässansens karta med länder som man kan korsa med häst under en dag. Total splitring och mångfald. Småskalighet och närproduktion. Stater totalitära makt minskar med storleken och mängder idéer som tolereras är större. Om man inte tolereras i ett hertigdömme så är det inte långt till nästa, det kanske inte är så dumt. Jag har en religion som jagats länge av en centralmakt, vi skulle må bättre att inte styras från Stockholm - den saken är klar. Religiösa minoriteter får stater på balkan, tja varför inte? Nu har EU satt ribban - vill man vara självständig så ska man få vara det. Jo visst, man skyller på grymheterna och brotten under inbördeskriget - men i många fall bygger nationalstaterna i Europa på förtryck och utrotning. Jag blickar åter i mitt folks historia och ser de enorma grymheter och förföljelser som Svenskarna gjort sig skyldiga till. Så är ni Europas nationalstater redo när de förtryckta kräver sin rätt till frihet från er övermakt? Det tycker jag är en bra fråga. Hör jag inte någon ropa:

Vår tid skall komma!