Det som sker kring Wikileaks och dess uppträdande i världspolitiken verkar vara något som få av debattörerna och mediavetarna verkar begripa. Allt verkar overkligt, nästan farsartat - men egentligen är det ganska begripligt bara man vet vad Wikileaks är och inom vilken kultur/ideologi den hör hemma. Det som ställer till det är att man försöker sortera in företeelsen som journalism eller vanlig debatt. Själva vill de hävda sig värna demokrati - men om det är demokrati att bryta mot lagar i demokratiska stater kan man undra vad är demokrati. USA vill klassificera verksamheten som terrorism - men är det någon som fortfarande kan använda ordet terrorist utan att mena "någon jag inte gillar"? Låt oss skapa lite ordning i denna förvirrade diskussion utan att vara naiv och tro att det finns någon som är den snälle och någon annan som är den stygge. I politik och debatt så har man sina mål, sitt sett att se på världen och tillgriper de medel man har för att nå de målen. Snygga ord som frihet, godhet och demokrati används bara för att rättfärdiga sina handlingar. Vad vi måste förstå är att det ökade flödet av information och spridandet av kunnande har förändrat världen - detta är spelet om makt i denna nya tid. Det amerikanska kriget mot terrorism låter i sig som något vansinnigt - hur ska man kunna föra krig mot en terrorist? En terrorist är ju en person - vem som helst - som gör en handling som hotar lag och ordning. Men hur orimligt det än låter så är detta egentligen fullständigt rationellt. I det nya informationssamhället så är nämligen information som tidigare endast fanns tillgängligt för experter och statliga makthavare åtkomligt för en väldig mängd människor. Det krävs i dag inte en stat för att bygga bomber eller massförstörelsevapen. Gamla tiders säkerhetspolitik har handlat om att kartlägga vilka stater som kan utgöra ett hot - numera kan alla möjliga grupper utgöra det hotet. På så sätt är den amerikanska linjen begriplig. Nu kan man ju tycka att de flesta inte sysslar med sådant - men faktum är ju att det finns fanatiker. Tidigare har vi sett kommunister, fascister, islamister och separatister - men nya tider bjuder nya intressegrupper som går över gränsen. Vilka de blir vet vi ännu inte - numismatiker eller anakronister? Wikileaks är ett barn av en kultur och politisk rörelse som har sina rötter i åttiotalet och nätets framväxt. Det är en frihetsidé med en extrem tolkning av Laissez faire liberalismen. Den kommer ur bland annat hackerrörelsen och anammade idéer ur GNU-rörelsen men kom att ta stegen bort från den då GNU-rörelsen inkluderade en del ansvarstankar. GNU var inte mot upphovsrätt i sig - man skulle bara använda sin upphovsrätt på ett generöst sätt. Nätliberalismen är emot ägande och emot ansvar. Den första tydliga manifesten var "Blue Ribbon Online Free Speech Campaign" - "information whants to be free" - en kampanj för folk ska få publicera vad som helst, hur som helst, utan ansvar. Tekniken ger möjlighet att kopiera hur som helst, att anonymt driva vilken linje som helst. Detta kallas då för en demokratisk rättighet - vad demokrati är kan man naturligtvis diskutera. Jag tycker personligen att valhemlighet känns ganska odemokratiskt till exempel. Det är yttrandefrihet som är på tal - men efter att Lars Vilks rasism ska kallas yttrandefrihet så kan vi ju konstatera att det gått troll i det begreppet också. Det är många fina ord. Frihet, yttrandefrihet och demokrati. Sen har vi stora stygga USA och rädslan för storebror. Då kan man ju lätt tycka att Wikileaks är frihetens förkämpar - och det får man ju tycka om de för ens agenda, precis som att man kan heroisera al-Qaida om de står för samma värderingar som en själv. Några rörelser har tillgång till självmordskandidater, några har tillgång till hackers. Att smeta ner människor med lögner och sprida ut deras privatliv är bara lite mer västerländskt. Att DoS-angripa åklagarmyndigheten eller Mastercard är till och med fysisk terror. Att ingen diskuterar nätliberalernas ideologi är det konstiga. Vill vi låta vem som helst som kommer över uppgifter få göra vad de vill med dem? Jag är inte säker på att jag vill det. Om folk nu är så rädda för att Storebror ska jävlas med dig - varför är ingen rädd för tusentals lillebröder? Att stater är rädda för denna rörelse är begripligt. Inte för att jag alltid är så förtjust i den regim vi lever i men i varje fall så vet jag vilken den är. Att en massor av asociala personer ska få sabba för dem de är less på är naturligtvis inte ett bra alternativ - "Äh, en kille tyckte elräkningen blev för hög så han slog av alla Vattenfalls kraftverk". Vissa likheter finns med anarkismen - men även anarkismen innefattar även den en form av ansvar för andra. Alltså - varför sprider Wikileaks denna information? För att underminera stadssystemen. Att de nu sprider information som saboterar den internationella diplomatin är begripligt - eftersom det endast är internationella samarbeten som kan hota deras agenda. Krig och konflikt underlättar för Nätliberalismen. Att staterna kommer att försöka försvara sig är oundvikligt - och jag tror inte att det blir någon splitring med tanke på vilket trams de "avslöjat" - Saudiarabien gillar inte Iran, Burma vill köpa Manchester United. Jag tror ärligt talat att det kommer att bli en internationell lagstiftning för nätet. Att man ostraffat ska kunna genomföra DoS attacker och överbelasta servrar är ju i sig konstig. Det har varit olagligt hur länge som helst - men man har inte kunnat göra något ändå. Att alla kommer att bli ansvariga för sina handlingar på nätet känns ganska vettigt - har varit med om allt möjligt konstigt. För den vanlige användaren kommer de i princip innebära att spam försvinner. Ok - nu har vi ju haft en diskussion om FRA och IPRED och allt vad det heter. Jag kan bara konstatera att de senaste händelserna gjorde att den debatten avslutades. Frihet har man alltid under ansvar. Att övervaka "allmänheten" på nätet kan ju verka bisarrt om inte "allmänheten" gör något. Om däremot några sprider hemligstämplade dokument och angriper rättsväsende och bankföretag med DoS-attacker så faller det argumentet. Vi är som barn som får ha knivar. Sen börjar en unge hugga mot andra. Då får vi inte ha knivar längre. Jag är ärligt talat inte positiv till att staterna styra informationsflödet - men om alternativet är att ligistgäng ska leka med nätet och hela samhällslivet, så är det kanske så det får lov att vara. Under en liten tid har vi haft möjlighet att hitta en smidig lösning - där individer kunde spåras men inte kartläggas. Jag hoppas verkligen inte att Wikileaks har för alltid stängt den möjligheten, men just nu så ser det ut som att övervakningen är här för att stanna.