Det är otroligt hur mycket som kan stöta människor, ja det finns en kultur som går ut på att man lismande ska hålla med andra, om än det innebär att man ljuger. Jag personligen uppskattar ärlighet och tydlighet, och tänker att det är vad man bör eftersträva. Men det finns idag en trend att ärlighet och tydlighet är skrämmande, ja rent av förkastligt. Den som säger sanningen är en hemsk person, som att det var hans fel att sanningen är som den är. Ibland när man berättar något för någon så tar personen illa upp. Det kan röra sig om något personen frågar om, och så när man svarar så blir personen sårad eller irriterad. Jag brukar bli tillfrågad i frågor om Den Nordiska Seden, jag skriver böcker om den. Men det finns människor som det jag säger inte är riktat till som blir ledsna och vissa blir rent av agressiva mot mig på grund av detta. Jag kan inte låta bli att undra varför de är det. Dessa personer har inte ens vår religion - det jag skriver eller säger handlar inte om deras tro. Bara insikten om att de inte håller på med Nordisk Sed gör dem arga på mig. Detta är obegripligt. Jag är en ganska harmlös person som råkar vara expert på en liten naturreligion, men detta kan reta upp vissa människor. Ingen hedning, de till vilka mina skrifter är riktade, brukar dock förstå denna irritation. När man ser en persons brister så är det ofta så att man betraktas som hänsynslös när man berättar det för personen. Hur tänker man då? Skulle det vara hänsyn att förtiga sanningen för en person. När folk har missförstått något viktigt i livet - ska man inte påtala detta, så att personen har möjlighet att få ordning i livet? Jag vet inte hur många som blir arga för att hedendomen inte är som deras egen romantiska fantasi. Men frågar man efter att få veta mer - förväntar man sig inte hitta något överraskade? Det är som människor som inte vill acceptera hur saker egentligen fungerar - det må vara slakteribranschen, barnarbete eller korruption. Men saker är ju som de är, sanningen är det den är. Det blir som flummet att kalla allting för tolkningar. "Det är ju bara som du tolkar hedendomen" - och så med tiden blir krig fred och frihet blir slaveri. Om hänsyn innebär att man ska ljuga för folk - är det inte dags att avskaffa hänsynen. Man kunde tänka att det var att man skjuter budbäraren helt enkelt. Fast då borde man ju ta till sig budskapet med tiden och någon sådan tendens finns inte. Nej, föraktet för auktoriteten har gått så långt att man föraktar den som vet något. Ju mer obildad och inställsam en person är desto trevligare anses man. Det är verklighetsflykten som går så långt att man älskar illusionen och försvarar den mot sanningen. Om en pojke skulle ropa att kejsaren är naken så skulle pojken i dessa tider riskera att bli skjuten.