Det är över fyrtio år sedan du-reformen, och jag trodde inte att jag skulle föreslå att upphäva den men vi är med om en social förändring som Bo Rexed aldrig räknat med. I dagsläget har vi en mängd kommersiella aktörer som tränger in i människors privatliv och förstör vardagen genom att låtsas vara personliga. Försäljare och reklam som försöker förvirra oss att blanda ihop dem med våra nära och kära. I detta läge så ser jag faktiskt en ny ni-reform som ett alternativ. Ni-reformen var en process på trettiotalet då man avskaffade tituleringen. Att vara tvungen att tilltala fint folk "Patron" och mindre fint folk "Mor" kan vi kanske vara utan. Ni-reformen innebar att alla tilltalades med "Ni" eller med herr/fru/fröken oavsett social status. Med andra ord använder man efternamn på personer som man inte "är du med". Att lägga bort titlarna, som tidigare var att sluta använda titlar, innebar då att sluta säga "Fru Andersson" och att börja säga "Lena" - man "spottar varandra i ansiktet". Du-reformen var att avskaffa "Niandet" - alltså att inte skilja på tilltalet mellan vänner och främlingar. Detta kan ju låta som en trevlig tanke - men ju mer vi ser på resultatet desto mer ser det ut som typisk utopistisk dröm från sextiotalet. Det ringer i telefonen och en röst säger "Hej Keeron, hur är det. Det är Linus." Förvirrad försöker jag nu placera denne gamle vän som jag inte känner. Efter någon minut så visar det sig att han ljugit - han är inte en vänn utan en främling - han försöker sälja en produkt. Om jag händelsevis frågar efter hans efternamn så vägrar han till och med svara. Det kommer brev och mail från "Lena" och "Fredrik" - inte en aning vilka de är - men de tilltalar mig du. De till och med använder mitt fullständiga namn (för att eventuella kontrakt ska vara giltiga) - men mest duar de mig. Att de själva skulle berätta vad de heter är inte aktuellt - det verkar vara upp till mig att lista ut vem av Sveriges 21752 "Linus" som försöker sälja saker till mig. För min del är det en ganska stor skillnad mellan mina vänner och mina affärskontakter. Sen har jag ett litet gränsland som är mina läsare - för det är ju lite mer personligt det erkänner jag även om jag inte känner dem. Med Facebook och andra sociala nätverk där de kalla kontakter för "vänner" så går den sociala inflationen vidare. Jag trodde i min enfald att man enbart skulle ha vänner på facebook och avböjde alla ytligt bekanta tills jag fick förklarat att "vänner" inte betyder vänner utan bekanta. Då undrar jag - vad ska jag använda för ord för riktiga vänner? Nu börjar jag se en lösning. Vi återinför "Ni". Främmande människor får använda hela namnet eller titlarna "herr" och "fru" följt av efternamn - det där med "unge herrn" och "fröken" känns lite överkurs. Främlingar skall tilltalas med efternamn eller för och efternamn. Och om någon skulle använda enbart förnamn på antingen sig själv eller på er så svarar ni helt enkelt "Ursäkta, men är vi du med varandra?". Om alla telefonförsäljare tvingas presentera sig så kan de inte fortsätta - "Vänta nu, jag känner inte er - har ni inte tänkt att pressentera er?" - och alla förvirrade firmor som får tillbaka mail med svaret - "Jag är inte du med er." kommer att få sig en tankeställare. Ska man riktigt spydig så ska man skälla ut alla idioter som inte kan använda genus på "Bästa/Bäste" fast det är lite överkurs. Du-reformen hade en god avsikt, men man räknade inte med ett samhälle där villt främmande människor skulle ha tillgång till alla personuppgifter och dessutom kunna nässla sig in i vardagen och utge sig för att vara bekanta. Om nu butiksbiträden har börjat nia folk så kanske man bara ska hänga på och tilltala dem "fröken" - det kan ses som ett sätt för dem att skilja på kunder och sina vänner. Det måste man ju kunna tillåta dem - och dessutom så kan vi ju kräva samma artighet i hela affärslivet - att man använder fullständigt namn när man talar med främlingar.