De ringde från radion idag och undrade vad vi hedningar gör till påsk. Att påsk är en kristen högtid (och judisk, ja) gör ju sitt. Han jag pratade med insåg ganska snart att påsken helt enkelt inte har en direkt motsvarighet i hedendomen. Visst, vi har flera vårhögtider, och visst, några element så som traditionen att ta in ris har man i påsktraditionen tagit in från hedniska traditioner. Men det är i sig ganska intressant att påsken inte kan motiveras ur ett hedniskt perspektiv. Egentligen inte så konstigt för en högtid vars tidpunkt egentligen bestäms av påven. Så journalisten fick ett litet föredrag av mig men ingeting han kunde använda till sitt program. Jag valde att vara ärlig, men jag insåg att en mediakåt person i denna situation kunde ha satt igång och fabulera ihop. Med ens förstod jag varför nyandliga rörelser har så lätt att komma fram i media: De har ingen sanning som de måste hålla fast vid - vill journalisten ha en hednisk påsk så kan man väl hitta på en? Denna inställsamhet kan förklara det mesta med New Age, man hittar på något som passar alla. Detta förklarar även bisarra saker som asatrosamfundet som har påskfirande i Uppsala. Att ta med påsken i new age asatron kan ju för en utomstående verka lite fånigt - det brukar vara de som har svårt för kristendomen, inte vi hedningar. Alltså missade jag en chans att få vara med i media - ska jag skämmas för det? Egentligen har man ju inte något val - eller hur? Vi dagtingar inte med vad som är sed. Situationen visar också att hedendomen är välkommen att synas när vi utgör ett alternativ till kristna högtider. Våra myter och makter är intressanta som motbild mot det kristna. Detta är i sig tråkigt då vår sed bjuder mycket mer än så, våra högtider sammanfaller sällan med de sekulära, våra makter är av annat slag. Vi har en annan diskurs och det är viktigt - ty vi svarar på andra frågor och ger ett annat perspektiv. Det är det jag skulle tycka vore intressant att rapportera om, fast då är jag inte journalist.