När det inte längre finns något att försvara - varför tjafsa. Det juridiska äktenskapet är ofta till nackdel för de gifta. Varför skall homosexuella få gifta sig, men inte polygamister, eller fettichister som vill leva med en ryamatta? Av någon anledning har folk fått för sig att äktenskapslagen handlar om sex och kärlek. Som om folk som har svårt att känna kärlek inte ska få skaffa barn? Äktenskap handlar om kärlek - men inte det juridiska äktenskapet.

Jag har under flera år varit aktiv inom den hedniska rörelsen och jag blir ständigt lika förvånad över den diskriminering som existerar. Det handlar om en munkavel mentalitet - man vägrar släppa fram allt som handlar om folktro i det offentliga rummet. Ibland har man trott att vi sysslat med new age/nyandlighet - och då har vi fått komma fram - med en snedvinkling. Men så fort det visat sig att det inte handlade om det så har man tvärbromsat och tystat ned allting.

Dags att ta upp det uttryck jag hatar mest - "Ha sex". De senaste åren har ordet sex börjat användas på ett helt nytt sätt. Ordet sex betyder kön, och som medicinsk term för könsumgänge finns sexuellt umgänge. Men ordet sex egentliga betydelse tycks sedan länge vara glömt - även om man ibland hittar unisex strumpor i affären.

Att man använder sig av generaliseringar när man pratar strunt - det kan man ju tycka lite av varje om. Men när media och makthavare konstant utgår från generaliseringar så tyder det ju på deras inkompetens. Det kan handla om sociala försäkringssystem, pensioner eller rättssystemet. När kvällstidningar skriver svepande om "Svenska kvinnors sexliv" att det vore fruktansvärt om det stämde (särskilt för männen) vet vi att det inte är sant. Men när makthavare tror att alla passar in i generaliseringen bygger vi upp ett samhälle där människor faller mellan stolarna.

Det löste sig med den där klassificeringen - efter mycket argumenterade så gick KB med på att ställa boken på religion. Det underlättar alltid att ha rätt. De placerade den på Ci - uppbyggelselitteratur. Det är bland psalmböcker och predikningar - och det är nog där den hör hemma. Nu står bara kristen litteratur på den hyllan - men det är nog dags att låta andra religioner ha mer än bara religionshistoria. En liten sak i världen - men dock något bra.

Tänk vilket krångel. Jag vet att jag skrivit en bok med ett metaforiskt språk - det brukar kallas religiöst språk tror jag. Men varför ska alla envisas att klassificera den som Lyrik? Distributionsbolaget gav till slut med sig - men LIBRIS (kungliga biblioteket) och Bibliotekstjänst tycks ha väldigt svårt att ändra sig. Jo det är väll lätt hänt att om man bara tittar på boken så ser den ut som en diktsamling - men man kan ju läsa lite grand - eller åtminstone baksidan. Bibeln och Koranen står inte på skönlitteratur.

Att vara försiktig, att vara följsam, är inte det det svåraste att lära sig i livet? Om man älskar en annan människa så handlar det om att lära sig lyhördhet. Att försiktigt passa på vad hon vill och menar. För det är inte så enkelt att det alltid är givet. Och själv är man också stadd i rörelse - så vare sig jag vill det eller inte så tvingas hon att passa, att vara lyhörd. Det är svårt, men det är ju det som är kärleken. För jag vill inte göra illa den jag älskar.

Äntligen. Har suttit och väntat på att boken skulle komma ut. Så är man där - och det är roligt - men ändå - bara ännu en dag. Det är tanken som förändrar världen - jag är övertygad. Men förändringen sker inte i stora viktiga händelser. Det är inte publiceringen av boken som är viktig - det viktiga sker när någon skriver eller läser. Det är de små stegen som skapar vägen. Vad vore härskare och hjältar utan de små namnlösa individerna? Det finns inte viktiga händelser - bara viktiga processer - där så många medverkar att vi bara glömmer bort dem istället.

Så hände det något, något alla viste kunde hända. Världen bygger på konflikter. Vi väljer att lita på en beskyddare - en stat, en maffia eller en krigsherre - är det någon skillnad? Så utbryter panik när våldet drabbar någon. Varifrån kom denna naivitet? Nu litar alla på sin maiffia herre och begär att denne skall hämnas. Så var det inte förr. Man litade inte på herrar - man litade inte på någon utanför sin egen krets. Genom alla ådrar har vi vetat att när som helst kan någons våld och hot drabba oss. Vi går inte säkra.

Då börjar jag då. En blog - eller en weblogg som det egentligen heter - varför då? Detta är ett nytt fenomen som ännu inte riktigt fått sin identitet. För vissa tycks det handla om en slags dagbok där man läser om hur deras kalsonger försvinner i tvätten. De första personliga webb dagböckerna dök upp på nätet för tio år sedan - och det kändes lika otillgängligt då som nu.