Att man använder sig av generaliseringar när man pratar strunt - det kan man ju tycka lite av varje om. Men när media och makthavare konstant utgår från generaliseringar så tyder det ju på deras inkompetens. Det kan handla om sociala försäkringssystem, pensioner eller rättssystemet. När kvällstidningar skriver svepande om "Svenska kvinnors sexliv" att det vore fruktansvärt om det stämde (särskilt för männen) vet vi att det inte är sant. Men när makthavare tror att alla passar in i generaliseringen bygger vi upp ett samhälle där människor faller mellan stolarna. Vi har ett skolsystem där inte alla passar in - det är inte barnen det är fel på. Man ska betala hög fastighetsskatt om grannens hus säljs dyrt - trots att man kanske är urfattig. Man tror att alla passar in i så givna roller - barnfamiljer, pensionärer, sjukskrivna. Vi är alla individer - och alla de som inte passar in i de generaliseringar som är på modet - varför ska de lida? Faktum är att de kreativa människorna - de som kallas entreprenörer numera - de passar aldrig in. Men det är de som skapar en ny värld. Det är de som behövs. Alltså, nu när våra politiker kommer med sitt valfläsk så är det jag vill se - hur funkar deras modeller i undantaget. För den generelle klarar sig nog - men de som faller mellan stolarna är många - och med dem faller hoppet om ett mänskligt samhälle.

Det löste sig med den där klassificeringen - efter mycket argumenterade så gick KB med på att ställa boken på religion. Det underlättar alltid att ha rätt. De placerade den på Ci - uppbyggelselitteratur. Det är bland psalmböcker och predikningar - och det är nog där den hör hemma. Nu står bara kristen litteratur på den hyllan - men det är nog dags att låta andra religioner ha mer än bara religionshistoria. En liten sak i världen - men dock något bra.

Tänk vilket krångel. Jag vet att jag skrivit en bok med ett metaforiskt språk - det brukar kallas religiöst språk tror jag. Men varför ska alla envisas att klassificera den som Lyrik? Distributionsbolaget gav till slut med sig - men LIBRIS (kungliga biblioteket) och Bibliotekstjänst tycks ha väldigt svårt att ändra sig. Jo det är väll lätt hänt att om man bara tittar på boken så ser den ut som en diktsamling - men man kan ju läsa lite grand - eller åtminstone baksidan. Bibeln och Koranen står inte på skönlitteratur. Nietzsche står på filosofi - trotts att han skriver väldigt "poetiskt" - varför, jo för att det är filosofi och att om man vill veta något om filosofi är det bra om filosofi står på filosofi - även om det är språkligt kvalitativt. Om man söker skrifter om hedendom så letar man på religion - inte på lyrik. Om jag ville bli en skönlitteratur och bli en berömd författare så hade jag inte skrivit en så här allvarlig bok - den är ju svår (ämnet är svårt) och den stackare som försöker att läsa den som någon slags lyrik kommer inte att begripa något. Ack. Dessutom blir jag irriterad över SAB systemet på biblioteken. Det finns Cmia - "Fornnordisk religion" - men det finns ingen "Nordisk religion" - fast jag får väll inget eget signum kan jag tänka. Känns som den här boken är väldigt unik. Varför har dom ingen "Övriga religioner"?

Att vara försiktig, att vara följsam, är inte det det svåraste att lära sig i livet? Om man älskar en annan människa så handlar det om att lära sig lyhördhet. Att försiktigt passa på vad hon vill och menar. För det är inte så enkelt att det alltid är givet. Och själv är man också stadd i rörelse - så vare sig jag vill det eller inte så tvingas hon att passa, att vara lyhörd. Det är svårt, men det är ju det som är kärleken. För jag vill inte göra illa den jag älskar. Hon tänker känner och utvecklas - och det som var farligt igår kanske är viktigt att gå igenom i dag. Jag ändras, livet ändras, men detta möte - där man lär sig om varandra - det består. Och det är väl det som är kärlek?

Äntligen. Har suttit och väntat på att boken skulle komma ut. Så är man där - och det är roligt - men ändå - bara ännu en dag. Det är tanken som förändrar världen - jag är övertygad. Men förändringen sker inte i stora viktiga händelser. Det är inte publiceringen av boken som är viktig - det viktiga sker när någon skriver eller läser. Det är de små stegen som skapar vägen. Vad vore härskare och hjältar utan de små namnlösa individerna? Det finns inte viktiga händelser - bara viktiga processer - där så många medverkar att vi bara glömmer bort dem istället.

Så hände det något, något alla viste kunde hända. Världen bygger på konflikter. Vi väljer att lita på en beskyddare - en stat, en maffia eller en krigsherre - är det någon skillnad? Så utbryter panik när våldet drabbar någon. Varifrån kom denna naivitet? Nu litar alla på sin maiffia herre och begär att denne skall hämnas. Så var det inte förr. Man litade inte på herrar - man litade inte på någon utanför sin egen krets. Genom alla ådrar har vi vetat att när som helst kan någons våld och hot drabba oss. Vi går inte säkra. Hur kunde den enkla vissheten gå oss förlorad? Om man försvär sig till en herre och litar på denne måste man inse att man har tagit part i en konflikt. Alltså - hur ska man då förhålla sig? Varje gång du befinner dig kring främmande människor är du hotad. Lita inte på främlingar - lita inte på att någon skyddar dig. Ta vara på dig själv och dem du bryr dig om. Det bombdåden i London lär är att det naiva samhället måste överges. De som skall dö för politiska systemens skull dör inte bara i Jerusalem eller Bagdard - nu dör dom i London och Madrid också. Så är det när man väljer att delta i en konflikt - och det har alla som litar på en av dessa regimer gjort. Verkligheten är konsekvensen av våra handlignar - och nu kom verkligheten till London. Välkommen till verkligheten.

Då börjar jag då. En blog - eller en weblogg som det egentligen heter - varför då? Detta är ett nytt fenomen som ännu inte riktigt fått sin identitet. För vissa tycks det handla om en slags dagbok där man läser om hur deras kalsonger försvinner i tvätten. De första personliga webb dagböckerna dök upp på nätet för tio år sedan - och det kändes lika otillgängligt då som nu. Men byter vi perspektiv så är detta möjligheten till ett massmedia. Bloggen är bara en form - en slags nyhetsförmedling i liten skala. Vi lever i en tid när media är en homogen massa som enbart för fram samma information. Grindvakterna sitter på redaktionerna och blockerar alla nyheter som inte passar in i den etablerade diskursen. Det som inte media talar om kommer inte media att tala om. Det har gått så långt att vi kommer aldrig att få reda på något nytt - enbart det gamla i nya instanser. Idag spelar media en roll i människors liv som de inte gjorde förr, men dagens massmedia arbetar inte för att beskriva världen, utan att bevara sitt eget tolkningsmönster. Därför skriver jag nu en blogg. Inte för att jag vill spela den rollen, inte för att detta kan ändra på något, men för att det jag har att säga och det jag vet måste få sägas, trots att grindvakterna förbjudit den typen av kunskap.