Åter igen en sånndär situation i livet där man inte vet vad man ska göra. Som att allting blir fel hur man än gör. Fast jag tror det gick bra trotts att vi var pinsamma bägge två. Vi var modiga också - och det är det viktiga. Jag har lätt för mig att ta tag i saker - jag har svårare för att lita på andra. Kärlek handlar om att lita på en annan person. Hon har sitt att göra och sina egna beslut att fatta, hon måste själv våga. Hon försökte och hon vågade komma närmre, och jag vågade vänta. Tålamod behöver jag - för livet går inte fort, man får ta det i omgångar. En liten bit kvar. Men vi har kommit långt och jag litar på att hon gör rätt. Kärlek är att lita på den man älskar.

Fick en fråga över mailen - varför jag är så hård när jag debatterar. Har lite svårt att se det som ett problem - debatt handlar ju om att vrida och vända på uppfattningar - att bryta ståndpunkter mot varandra. Men jag tänkte försöka ge ett lite mer uttömmande svar - så jag gör det här. Jag brukar inte debattera småsaker - det har jag inte tid med, men däremot när viktiga saker är på spel. Jag är kunnig i vissa ämnen och är van många sorters hyckleri och taskspel. Alltså faller det ofta på min lott att ta upp viktiga ämnen och försvara vissa värden, värden som jag kan väl. Jag tycker att det är en skyldighet att kämpa för hederlighet och för goda värden. Jag ser ingen anledning att söka samförstånd med hypokriter och lögnare - så jag använder hur hårda ord det än krävs för att avslöja dem. Nu är det olyckligtvis så att lögner sprider sig - och den som bär på en lögn har inte alltid förstått att det är en lögn. Den lögnen är minst lika farlig. Alltså måste man avslöja lögnen - och förhoppningsvis så väljer personen att ta avstånd från den. Men jag har sett hur man istället slängt bort vett och sans och omhuldat lögnen - och föraktat mig. Ärligt talat - varsågod - jag är inte ute efter att bli omtyck - särskillt inte av hycklare. Jag tror på att människor måste få veta sanningen - och då måste man ibland vara hård. Jag tror på att det finns sanningar och jag tror på att det finns värden - i nihilistens värld finns inget sådant - ord, kultur, gudomlighet, människor - allt kan utnyttjas för den egna vinningens skull. Om vi inte är hårda mot dem så blir allting gott förslavat. Går vi med på det?

Människor som vill påskina att de bara vill väl, att de är rena och goda - är antingen ondskefulla eller idioter - eller i värsta fall både och. Låter lite bakvänt, men å andra sidan så är ju den enda som är fri från brister den som döljer dem - och det onda presenterar sig som bekant alltid som god.

Expressen och alla svenska belackare av total yttradefrihet - var är ni nu när samma sak sker i Sverige som i Danmark? När jag ser i debatten så är ni aldrig konsekventa. Samma människor tycker att den svenska rasistiska tidningen SDkuriren vill göra samma sak som den danska rasistiska tidningen Jyllandsposten så fördömmer man SDkuriren och hyllar Jyllansposten. Dessutom blandar sig svenska myndigheter och ministrar sig i och ser till att blokerar Sverigedemokraternas hemsida. Var är ni nu, ni som hyllar yttrandefriheten! Ska inte Expressen ge utrymme för Sverigedemokraterna! Ska ni inte fördömma utrikesministern? Jag förstår er inte. Av någon anledning så är det fel att kritisera judar (läs staten Israel) och homosexuella rörelser. Däremot får man göra nidbilder av muslimer och olika religiösa minoriter. Det kan ha med social status att göra - det är tydligen rätt att slå nedåt - mot svaga och fattiga. Jag hör macherande fötter - jag hör utrotnings plutonerna - och de hyllar yttrandefriheten.

I yttrandefrihetens namn för jag nu fram skamliga påståenden om Danmarks stadsminister Anders Fogh Rasmussen och den danska staten. I Jyllandsposten har man på sista tiden, vid sidan om hets mot judar och muslimer även fört fram ideer om en friare syn på sexualbrott och vad som skall ses som ett utryck för personlig frihet. Dessa tankar har fått fäste i Danmarks befolkning och får även genomslag i politiken. Inte för att jag läst tidningen, eller har någon information överhuvudtaget, men jag gissar. Jag har ju rätt att föra fram dessa saker i yttrandefrihetens namn - så jag gör det? Vill jag förnedra muslimer eller judar ska jag få det - i dag förnedrar jag Danskar! Naturligtvis finns det ingen grund till detta och jag hoppas verkligen ingen tar illa upp - men det är viktigt i ett fritt samhälle att massmedia skall ha rätt att förödmjuka och håna vem de vill - eller? Folk får faktiskt skylla sig själv att de är Danskar! Sanning eller heder är inget värt i vårt rättssystem - så det enda som återstår är dessinformation.

Nu närmar sig den största tiden, då De Rådande med kraft skall besegra mörkrets krafter. Vart år sen tidernas gryning, åter sluter sig cirkeln. Årets cirkel blir livets hjul och världen blir för oss begriplig. Vila i den visheten, i tryggheten som de livgivande makterna ger. Ha förtröstan i att de goda makterna skall besegra mörkret och kylan och att livet och ordningen skall komma åter. Fira den tid då solen vänder. Så önskar jag alla goda människor en God Jul.

I dag finns det mer massmedium än någonsin, dessas primära syssla verkar vara att producera en suggestiv matta av nonsens och lättbegripligt trams. Problemet blir nu att få reda på vad som verkligen händer. Vi har en situation som liknar kallakriget då man letade efter tecken som tydde på vad som egentligen hände i Kreml när den Sovjetiska informationsbyrån bara presenterade lögner, om de nu presenterade något alls. Detta är otroligt nog samma situation var och en i dagens värld måste göra. Förskasta media som nonsens och sedan söka tecken som avslöjar vad som egentligen sker. Paranoid? Knappast, med alla medium, kanaler och tidningar så borde man kunna förmedla fler nyheter i dag - men tvärt om. Numera behöver man bara en enda kanal - om det nu är en tidning eller hör en ekosändning eller ser en nyhetssändning så vet man allt som medelas den dagen. Alla säger samma sak. Allt viktigt och intressant hittar man på andra håll - rykten, nyhetsbrev, egen efterforskning. Om ändå bloggarna hörde hit - men hittills har svenska bloggar visat sig föga informativa. Så den nya tidens kunskap som alla måste lära sig är Kremlologi. Alla invånare i kommunismens Östeuropa var tvungen att lära sig söka efter det som råkat slinka igenom muren av propaganda. Vi måste leta efter de antydningar som slinker igenom muren av strutprat. Eller så stänger vi bara av eländet och håller oss för oss själva. Det enda som inte håller är att tro på det.

Nu har han erkänt att han gjorde fel, när USA invaderade Irak, och bett om ursäkt och lovat att ta ansvar - genom att fortsätta ockupera landet. Att Polaren Persson tycker att Bush är en stor förebild vet vi ju - men helt uppenbart har unge herr Bush låtit sig inspirerats av

Folk undrar hur man som hedning ska förhålla sig till Lucia - till denna kristna tradition. Man pratar om hedniskt ursprung, katolska helgon och det ena och det tredje - och det ligger något i allt - men ändå har man missat alltihop. Lucia är inte något gammalt - den ritual vi idag förknippar med Lucia skapades av Svenska Dagbladet på tjugotalet som ett jippo med dålig research - det var då helgonet Lucia kom med i sammanhanget. Det går tillbaka på ett student jippo från västgöta nation i Uppsala som hämtade från en västsvensk tradition som heter lussebrud. Lussebruden var en tradition som Vår eller Sommarbruden - alltså en utvald fruktbarhetsgestalt - ofta med en glad utkorning av en gemål. Dessa traditioner är gamla och levde mest bland ungdomar - där ju sammanparning var viktigt. Lusse - den ljuse - alltså Frö - får en mänsklig brud - därav ordet(vid tillfället råka detta sammanfalla med helgonkalendern då Lucia har namnsdag). Så på såvis finns det ett hednisk ursprung. Men - man kan ju undra vad det spelar för roll. Det är väll ändå budskapet som visar den religiösa vikten. Och vad är Lucias innehåll? Inget. Lucia är verkligen en mångkulturell mix - direkt från sekelskiftet 1900. Och likt ett pidgin språk eller new age - utan djup. Det som gör att folk värdesätter Lucia är känslan av att det är en gammal tradition - ett riktigt bra och hedniskt argument - vid sidan att det helt enkelt inte är sant. Det är en nationalromantiskt påfund. För många är det något som fyller behov av rötter - ett surrogat. Sånt tycker jag egentligen illa om, men det är inte mitt problem. Så vad ska man tycka - det är vackert med flickor i vita klänningar och trevliga sånger, så varför inte. Jag gillar sång, musik och dans. Så gärna för mig. Men det är inte religiöst. Varken kristet eller hedniskt. Det är skapat - på samma sätt som nationaldagen. Den dag nationalromantikerna slutar ha makt i samhället kanske det blir något mer levande av detta. Det kan bli en tradition, men den dagen kan vi väll diskutera det. Till dess kan man väl sjunga och äta lussekatter, bara vi slipper sjunga med på psalmerna. Och om en lussebrud kom med frukost till mig så skulle jag nog vara ganska nöjd.

En liten notis hos ekot om att en fyrtio miljoners satsning av SIDA i Zambia har misslyckats. Företaget som tog över har bara sugit ut järnvägsnätet (varifrån känner vi igen det?). Detta var en tråkig notis - men... Återigen får man läsa nyheterna mellan raderna...

Hur kan det hända sig att massmedia förmedlar de verkliga nyheterna med samma tydlighet som Sovjetiska Pravda?

Ska våra skattepengar användas för att sabotera infrastrukturen i tredje världen? Att privatisera är inte bistånd - det är en transaktion. Svenska biståndspengar går alltså till att överföra kapital mellan ägare - det tar dom inte upp i nyheterna. Sen att det gick åt skogen (vilken överaskning) är inte problemet - det är väl ändå inte SIDAS uppgift. Kan dom inte bjuda mig på en semester också - eller betala min snöröjning? Nej, jag glömde det, det vore väl för konstruktivt. Det enda svenska byråkrater klarar av är att ge bort statliga pengar till oligarker - elbolag, telenät eller kollektivtrafik. Dr Alban till Sydafrika och svensk privatiseringskorruption till Zambia. Kan ingen lägga ner SIDA - vi kanske kan sälja det till Jonas Birgersson?