De ringde från radion idag och undrade vad vi hedningar gör till påsk. Att påsk är en kristen högtid (och judisk, ja) gör ju sitt. Han jag pratade med insåg ganska snart att påsken helt enkelt inte har en direkt motsvarighet i hedendomen. Visst, vi har flera vårhögtider, och visst, några element så som traditionen att ta in ris har man i påsktraditionen tagit in från hedniska traditioner. Men det är i sig ganska intressant att påsken inte kan motiveras ur ett hedniskt perspektiv. Egentligen inte så konstigt för en högtid vars tidpunkt egentligen bestäms av påven. Så journalisten fick ett litet föredrag av mig men ingeting han kunde använda till sitt program. Jag valde att vara ärlig, men jag insåg att en mediakåt person i denna situation kunde ha satt igång och fabulera ihop. Med ens förstod jag varför nyandliga rörelser har så lätt att komma fram i media: De har ingen sanning som de måste hålla fast vid - vill journalisten ha en hednisk påsk så kan man väl hitta på en? Denna inställsamhet kan förklara det mesta med New Age, man hittar på något som passar alla. Detta förklarar även bisarra saker som asatrosamfundet som har påskfirande i Uppsala. Att ta med påsken i new age asatron kan ju för en utomstående verka lite fånigt - det brukar vara de som har svårt för kristendomen, inte vi hedningar. Alltså missade jag en chans att få vara med i media - ska jag skämmas för det? Egentligen har man ju inte något val - eller hur? Vi dagtingar inte med vad som är sed. Situationen visar också att hedendomen är välkommen att synas när vi utgör ett alternativ till kristna högtider. Våra myter och makter är intressanta som motbild mot det kristna. Detta är i sig tråkigt då vår sed bjuder mycket mer än så, våra högtider sammanfaller sällan med de sekulära, våra makter är av annat slag. Vi har en annan diskurs och det är viktigt - ty vi svarar på andra frågor och ger ett annat perspektiv. Det är det jag skulle tycka vore intressant att rapportera om, fast då är jag inte journalist.

Om nu våra makthavare vill hålla på med biologiska expriment som sommartid så kan man ju undra vem som ska betala för det. Att sommartid inte gör någon samhällsnytta är helt klart. Nu har jag suttit och justerat och passat på alla servrar som skall ställas om, bevakat så att inga fakturor eller beställningar raderats och att inga system krashar. Detta underhåll har en ungefärlig kostnad på en tusenlapp om jag bortser från helgtillägg. Då är frågan - kan jag skicka fakturan till regeringen? Det är bara att räkna på antalet företag i landet, kostnaden borde landa på ungefär en miljard kronor. Läkarbesök på grund av huvudvärk och magsår tillsammans med fler sjukskrivningar är också samhällskostnader. Att man politiskt kommer undan med att slänga bort flera miljarder kronor på ett jippo är obegripligt. De tjugo dödsfall som sommartiden årligen orsakar borde i sig räcka som argument, men man kanske ska acceptera mänskligt lidande bara för att man ska få ha lite roligt med sina klockor? Efter detta idiotiska påfund earth hour - att man igår skulle släcka allt elektriskt - borde man kanske tänka efter. Earth hour innebar ju i praktiken bara att man var tvungen att konsumera mer energi när man drog igång allt igen. En kallstart drar oftast mer än en timmes drift - men det verkar vara samma tokdårar bakom detta jippo som fått för sig att det skulle spara ström att inte låta apparater stå i standby-läge. Men att dra igång ljus och värme en timme tidigare på morgonen och att använda motorvärmare några veckor extra är ju ett enormt energislöseri. Sommartidsförespråkarna får nog lov att köra en earth hour varje dag under sommarhalvåret för att motivera denna verksamhet.

Det finns bara en sak som är värre än skogsbolagens sätt att "sköta" skogen och det är hur man "sköter" så kallade "skyddade skogar". Det värsta en skog kan råka ut för är att bli nationalpark eller naturreservat. Travade fram i hänsynslöst avverkad skog häromdagen. Det såg förjävligt ut, det var ett naturreservat och det kallas naturvård. Våra kulturskogar har vuxit fram genom en kultur, en kultur av små skogsägare. Om skogen skall skötas av stora organisationer, vare sig det är industriellt skogsbruk eller byråkratisk naturvård så saknar det det viktiga - den personliga insikten. Att man lever i den skog man brukar är den viktigaste faktorn i detta. Jag vet att många skogsbrukare har förlorat den kulturella kontakten, att de ser skogen inte som sin skog utan som sin ekonomiska tillgång - jag vet det. Men inte alla har köpt denna alienation. Det finns ännu riktiga människor här ute i landet. Även om det kanske inte är en majoritet av skogsägarna så är det några stycken - och det är bättre om några procent av skogen sköts av kulturella gubbar som gör rätt än att hundra procent av skogen sköts av kulturbefriade bolag eller myndigheter.

Jag brukar ju numera beskyllas för att ha konspirationsteorier när jag påstår att media är enahanda och vinklat. Det må ju var och än tro vad de vill om - man kan ju tycka att kvällstidningar och cnn verkligen har något nytt att komma med och inte är vinklade - eller så kan man tro på alla andra människor - det är ju ett fritt val. Jag kallas hellre konspirationsteoretiker än idiot. Men jag tänker i varje fall ta upp ett aktuellt exempel - nämligen det ryska skandalnumret på melodifestivalen - något som kallas "Tingeling". Jag ska inte utala mig om själva numret då jag faktiskt inte vet något om det - jag har nämligen inte sett medlodifestivalen. Och detta är det intressanta - jag har inte sett melodifestivalen. I media så brukar man ge lite bakgrundsinformation i nyheter - man kanske inte berättar var landet Norge ligger, det antar vi att folk vet, men när man nämner Jens Stoltenberg så säger man att han är Norges stadsminister - det kanske inte alla vet och nyheten blir begripligare av det. Jag brukar bli irriterad över att man ständigt tjatar bakgrunden till till exempel palestinakonflikten vid varje nyhetssändning, men det handlar ju också om att fylla upp nyhetsplats för att kunna slippa leta fram nya saker. Det är omoraliskt men begripligt. Men att gå åt andra hållet - att inte ge någon bakgrund utan förutsätter att alla känner till nyheten - det blir konstigt. Detta uppträdande - som jag alltså inte hade någon aning om - visade sig bli en skandal och alla media skrek ut att "Tingeling" upprört ryssarna - utan att nämna vad Tingeling var. Alltså - någonting man inte berättar någon om - utom att man från sammanhanget förstår att det var något slags uppträdande under melodifestivalen - får ryska ambassaden att bli upprörd. Fler nyheter kommer när någon från STV skickat blommor och hur ledningen tyckte att han skulle låta bli. Man fattar alltså inte vad som står i nyheterna. Detta är en psykedelisk upplevelse - utrikespolitiska förvecklingar med en okänd orsak. Det kunde man kanske förstå om orsaken var spionage eller något hemligt dokument - men att hemlighålla ett nummer från ett TV-program verkar ju lite konstigt. Nej vad det hela handlar om är en domesticering av mediakonsumenterna. Man förväntar sig att alla ska ha sett melodifestivalen, på samma vis som kvällstidningarna redan förutsätter att alla känner till alla löjliga kändisar som de gaggar om (och det faktum att man inte vet vilka de är är ett tecken på att man fortfarande har ett liv). Det är dock en viss skillnad när TT och ekot förutsätter att du måste sitta och titta på ett visst TV program för att förstå dig på nyhetssändningarna. Jag har redan snubblat på förslaget - se "Tingeling" på youtube. Jo, jag vet att jag kan - med jag ska banne mig inte behöva göra det. Att ryska diplomater bryr sig om vad som visas på dåliga underhållningsprogram är deras problem. Om media betraktar tjafs i små gölar av oväsentligheter, det må vara TV-shower, facebook eller Blondinbella, som det viktigaste man kan berätta om så är det deras värdering och lär ju skynda på deras död. Men att de skapar en klubb för inbördes beundran där de som hör/ser/läser nyheterna känner sig utanför - kan man verkligen kalla det för nyheter då? Är det inte lika bra för de stora tidningarna och kanalerna skapar profiler på något forum eller på facebook och så får man bara nyheter om man har rätt kontakter? Det vore väl att vara media i tiden?

Har ledsnat på detta modeord, singel, som verkar figurera i alla möjliga sammanhang. Hörde på radion det nya ordet singelhushåll. Såg reklam för något så idiotiskt som en ring som kallades singelringen - en ring som man skulle ha för att visa att man är singel. Att alla antar att du är upptagen när du har en ring - även en "singelring" kunde tydligen inte uppfinnarna av den prylen räkna ut; garanterad panelhöna. Det går inflation i ordet singel - och vad mig anbelangar så vet jag inte om jag trivs med att kallas singel. Vad jag vet så är singel en slags grovt grus, men ordet används idag om relationer som om alla visste vad det betyder. Att det är en anglicism är ju uppenbart - "singel parent" på engelska betyder till exempel "ensamstående förälder". Sålunda skulle "singel" betyda "ensamstående" - vilket man naturligtvis antar, men man undrar naturligtvis varför inte det svenska ordet duger. Vad man märker om man studerar varför folk använder anglicismer är att många tror att de har en annan betydelse än de har och dessutom att det inte finns något svenskt ord för det man vill tala om - vilket det för det mesta gör. Varför vill man inte använda ordet ensamstående? Jo vad man anför som anledning att ogilla ordet är att det antyder att man är ensam. Att antyda detta är ju rimligt eftersom det ju faktiskt är sant. Men det bisarra är ju att det engelska ordet "singel" faktist ordagrant betyder "ensam". Men det finns ju inget folk som är lika duktiga på att vara dåliga på engelska än svenskarna. Alltså tror folk att singel betyder något annat än ensamstående, suck. Ordet ensamstående är ju till och med tydligare eftersom det ordet visar att man är ensam vad rör (civil)ståndet, inte att man skulle vara helt ensam för övrigt. Vi måste inse vilka som lanserar begreppet - det är den vidriga men dock växande koppleribrachen - förlåt mig - dejtingbranchen menar jag. Ordet dejting är ytterligare en anglicism som har en annan innebörd på svenska. Ordet singel innehåller nämligen en mängd latenta värderingar. Singel implicerar att man trivs med att vara ensam men att man är promiskuös. Singelbegreppet är individualistiskt, en singel är inte en del av någon gemenskap, en singel tänker bara på sig själv. Att man ska gå från affär till affär är naturligtvis bra för dejtingbranchen - men jag tror knappast det är vad Sveriges ensamstående ägnar sig år. Men de har nu singelidéalen att leva upp till - så mycket pengar åt branchen. Singelliv är ett populärt ord - att leva ett singelliv är att vara en perfekt konsument av den nya tidens politiskt korrekta pornografi - dejtingporr. Dessa värderingar har blivit inbakade i ordet. Ställer man upp på dem? Vill man vara "singel"? Att det handlar om ett misslyckat samhälle där folk inte klarar av att älska varandra, ta hand om sina relationer eller att leva harmoniska liv - det skall skylas över. Att vi har ett omänskligt samhälle - det nämns inte. Nej, istället skall man utnyttja folks ensamhet och deras utsatthet genom att ställa krav på dem att "vara duktiga singlar". Det är ju vår tids signum att lura folk med idealbilder för att utnyttja dem, vare sig det handlar om pampersdrömmar eller dejtingfantasier. Men vi bör vara på vår vakt när någon försöker få makt över våra liv genom att förfalska orden. Använd inte nyspråk. Vägra vara singel - var en stolt ensamstående.

Det finns ett gemensamt mönster för de exploatörer som skändar traditionella kulturer och som i sekter utnyttjar rotlösa sekulariserade människor. Jag har blivit känd som en motståndare mot exploatering av kulturer och religioner. Att bli avskydd av de som lever på att förstöra andras tro och tradition är något man får stå ut med, trots all smutskastning detta innebär. Men vi kan inte sluta där - det är viktigt att peka mot de som förgriper sig, det är viktigt att inse hur de fungerar och resonerar. När man ser till ett kultursammanhang som kulturexploatörer slår sina klor i så finner vi ett mönster. Vissa delar av kulturen kommer att exploateras, de andra delarna kommer att bli en ballast som man vill bli av med. Vissa russin vill man ta ur kakan - vissa delar av kulturen är möjliga att kapitalisera. Generellt väljer man delar som är lagom avvikande från kristen-sekulära västerländska värderingar. De får i sak inte säga något kontroversiellt - kommersialism, liberalism eller självcentrering får inte ifrågasättas. De måste dock i form och utryck sticka ut på ett exotiskt sätt. För att kunna passa in sådant som är direkt kulturvidrigt låter man pervertera vissa delar av kulturen så långt man bara kan. Låt oss se på hur nyhedendomen hanterat nordisk sed. Att det fornnordiska är dominerande inom nyhedendomen är i sig inte konstigt - det är exotiskt och man vet inget om det så man kan tolka in vad man vill i det. Man har till på köpet en mängd nationalromantisk trams som redan hittat på en mängd konstiga saker som är exotiska. Under nittiotalet fanns det en fascination för vikingar, i dag så är vikingarna förknippade med den fadda smak som de förtjänar. Detta är bland annat en effekt av nyhedningarnas beteende - de har själva gett sitt geschäft ett fruktansvärt rykte - det är därför de idag undviker ord som asatro - ord som de för tio år sedan var väldigt stolta över. Deras beteende mot den levande traditionen är dock tydligare - man hittar de mest mystiska uttryck och traditioner - sådant som vinner kundernas igenkänning så som jul och midsommartraditioner och sådant som är mystiskt så som namn på väsen och andliga termer. Sen blir deras bild av dessa väsen och andliga termer något helt annorlunda än i hedendomen. De perverteras. Allt annat så som värderingar, sociala normer, regler om respekt och så vidare förkastas och förnekas. De stör affärerna att man inte får utnyttja folk hur som helst, alltså "glömmer" man det. Sociala normsystem skulle omöjligöra att rycka folk från deras sociala sammanhang - och för att kunna driva sektverksamhet så måste man få göra folk socialt isolerade. Sedens med dagens mått mätt tydliga sexualmoral skulle omöjliggöra sexuellt utnyttjande, alltså perverteras den. Då används det fornnordiska som argument - det verkar ganska orimligt att det finns något stöd för promiskuitet där, men då kan man alltid använda frustrerade sexuella fantasier inom nationalromantiken. Sen slutligen perverterar man gamla varningar om perversioner, farligheter och ondska - sånt som bland annat kallats sejd - till föreskrifter. Mental och andlig manipulation som alla traditioner varnar för målas ut som något viktigt. Man skapar proselyter redo att manipuleras och utnyttjas, trots att det varningarna för precis detta man utgått från. På samma vis sker perverteringen av andra kulturer även om jag inte är insatt i deras tro och exakt hur den skändas. Precis som vår religion blir utnyttjad ser jag hur indianreligioner och orientaliska religioner exploateras och allt för många fler. Ockultism och nyandlighet i olika former begår övergrepp två gånger, först mot dem vilkas kultur de exploaterar och perverterar, sedan mot de människor som de använder dessa förvridna pseudoreligioner mot. Bägge två är offer - det är dessa exploatörer som begår brottet men det är religionerna som får skulden. För detta handlar inte om religion, det handlar om manipulation och ockultism. Det finns en religion som heter ockultism - den behöver bara andra kulturers sharm för att kunna utnyttja människor. Den har ingen egen kraft, så om vi inte låter ockultismen få tag i andras religion och kultur så kommer den att vara utan kraft och dö.

Kan nu släppa detta scoop - har inte sett det någonstans - ni får påpeka om jag missat det. Företaget SJ AB har ett namn som man antar vara en förkortning för något. Detta är inte sant - SJ är ett namn, inte en förkortning. Korrekt stavning borde vara Essji eller möjligen Sj. De flesta tror att SJ står för Statens Järnvägar - det är dock helt fel. 2001 splittrades nämligen gamla Statens järnvägar upp i ett antal bolag och enheter. En av enheterna är Statens Järnvägar - ett affärsdrivande verk som i i princip äger en massa lok. Statens järnvägar är sålunda ett varumärkesskyddat namn på ett statligt verk som hanterar den fria marknaden på spåret. Ett av företagen på den marknaden är SJ AB - de kör vanligen tågen. Så om du köper en biljett och åker tåg så är det alltså SJ som du har kontakt med - inte Statens Järnvägar. Svårt? Nja egentligen inte, "SJ" kan ju stå för vad som helst, man kunde ha bytt namn på bolaget till Svensk Järnvägstrafik eller nått. Men nej, efter att ha varit i kontakt med SJs pressavdelning i dag så kan jag konstatera - det är inte en förkortning, det är ett namn. SJ står inte för någonting utom "Essji". Jag fick veta att SJ var ett etablerat varumärke och inte stod för något - ett varumärke utan vokaler som alltså inte kan uttalas. Vän av ordning påpekar att i så fall skall det utalas som första ljudet i "sjuk", ett sj-ljud. Jag misstänker att det fungerar så här: A: Trevligt att du kommer och hälsar på, hur tar du dig hit? B: Sj! Ingen är särskillt stolt över att åka med det bolaget. I vilket fall får vi inte i svenska språket använda versaler mitt i ord som inte är förkortningar. Faktum är att man skulle kunna göra en förkortning åt Sj AB, SA till exempel. Fast det finns ett par suspekta organisationer med den förkortningen. Så nästa gång du beställer biljetter från SJ så kan du ju komma ihåg att bolaget i fråga inte ens har ett namn som har en innebörd. Då är det väl inte så konstigt att de inte vet hur man tar sig någonstans eller vad det kostar. Och Statens järnvägar? Ja dem kan man lita på ännu - om man vill hyra ett lokomotiv. Funderar själv på något av dessa härliga ellok.

Skåda bloggens sista segertåg, likt alla stora segrare måste den falla och gå under. Bloggen som fenomen har numera slagit igenom och blivit flugan för dagen, det största internetfenomenet förutom sökdatabaserna med Google som dominator. Nu böjer sig massmedia - så kallade gamelmedia och erkänner detta fenomen som en legitim kanal - ett erkännande som aldrig internetforum eller webbkluster någonsin fått. Vi har att vänta en viss tids dominans av bloggen som mediekanal då de som ännu inte mött på bloggarna kommer att tvingas lära känna detta media. Att skeptikerna sällar sig till hejarklacken är alltid det säkraste tecknet på att framgångens dagar är över. Nu vill jag inte säga att bloggen bara var en dagslända, nej, den leder framåt. Men bloggen i sig är en för spretig form för att vara ett tydligt media. Idiotiska sorteringstjänster som intressant.se eller så kallade pingtjänster motarbetar själva bloggens idé - mångfald. Detta leder till att bloggens största fiende är bloggosfären. Det är dessa låsande och styrande system som kommer att komma i konflikt med vad som sker på bloggarna. Den kritik mot "gammelmedia" som ofta kommer faller hårt mot "bloggosfären". Vi andra - vi som inte ställer upp på "bloggosfärens" agenda kommer att vara i majoritet och själva den reglerande funktionen kommer att rasa samman. Detta har redan börjat. Det enda som gör att bloggarna idag funkar är Google - att man hittar innehållet trots Teknokrati och knuff.se. Vi ser idag andra typer av flödestjänster, mikrobloggar, Twitter, Facebook - alla mycket bättre för att ge en karaktärs profilering än bloggen. För de som har ett behov att att framhäva sin personlighet kommer i framtiden att använda en sådan metod - och dessa är en majoritet av bloggarna (även så kallade profsbloggar). Jag förutsäger en framtida personlighetstjänst i stil med facebook - med den skillnad att du själv har kontroll över tjänsten. Låt oss kalla det en Personlig Informations Bas - PIB. Pibben kommer att ta över och ersätta bloggen - däremot kommer den inte att var särskillt offentlig, man kommer att styra vilka som kan läsa vad. Man kommer inte som Annika Nordgren Christensen kunna angripa Littorin för vad han sysslar med i det privata - ingen debatt kommer att utgå från pibben - framtidens digitala köksbord. En form av nyhetskanal och debattkanal kommer även att utvecklas - men den kommer inte att kunna bygga på den graden av upprepande av andras nyheter eller på en social legitimitet. Någon form av validering av trovärdighet och ursprunglighet kommer att inkluderas i framtidens algoritmer för sökmotorer, ty det är förmågan att hitta rätt som folk kräver - att läsa en massa tyckande och åsikter är inget man vill lägga tid på. Alltså kommer bloggen som vi känner dö - de som utvecklas till seriösa nyhetstjänster kommer att läsas. Hur detta skall kunna regleras och programeras vet jag inte - men behovet finns hos läsarna. I dag finns hur många bloggar som helst som ingen läser. "Bloggosfären" är de bloggar som läses av bloggare som själv vill få uppmärksamhet. När den stora majoriteten av läsare kräver innehåll och inte anser att "känna många andra som också vill ha uppmärksamhet" är ett tecken på kvalité så kommer dagens bloggare att möta samma öde som radioamatörerna och datanördarna - de måste ge plats för något som verkligen behövs.

Nu har den harmlöse muslimen börjat ta ställning - då åker han ut. Mohamed Omar, en enligt min smak mindre begåvad poet som länge varit en av kultursveriges alibi. Man behöver "snälla" muslimer, duktiga invandrare som visar hur bra vi svenskar är. Därför får han representera en minoritet för vilka han knappas har kunnat ses som representativ för - tills nu. I förra veckan i Expressen (ingen länk - jag länkar inte till den tidningen) gjorde han ett ideologiskt lappkast. Han kom till den slutsat som vilken förnuftig människa som helst måste komma till - att det enda hoppet i mellanöstern står till de demokratiska krafterna. Dessa krafter är Hamas, Muslimska brödraskapet och den Iranska staten. Det är de demokratiska krafterna i området, de som för befolkningens talan. De står för frihet och rättvisa och på andra sidan står diktaturer, förtryckare och folkmördare. Till etablissemangets besvikelse tänker Omar. I västerlandet måste man kalla USA, som utför massmord i Irak och som torterar oliktänkande för en demokrati och Iran, en demokratisk republik med ett statskick som infördes av en folkrevolt skall man kalla diktatur. Hamas är de folkvalda i Palestina och Israel genomför en förintelse av det palestinska folket. Kan man inte förstå detta är man dum i huvudet. Man kan tycka att det är rätt - man behöver inte tycka att araber eller perser ska få bestämma i sina länder - men det tycker alltså Mohamed Omar. Tack att du vaknat Mohamed, bra att du för debatten till en annan nivå. Olyckligtvis kommer du att tystas ned med medias effektiva munkavlar. Oroa dig inte - de hittar säker en duktig muslim att ersätta dig med.

Att tala om mening och vad livet egentligen är borde vara det självklaraste av samtalsämnen. Men ändå så verkar folk vara livrädda så fort man tar tag i dessa frågor på alvar. Talar man om tro som något reellt så utbryter panik - med glimten i ögat går bra, men inte på alvar. Lever man måste man tro. Man måste andas och äta och tro. Många verkar tro att det andliga är någon slags hobby eller något man väljer att slösa sin tid på. Man har inget val. Jo, men många väljer väll bort det? Om man faller har man inget val än att försöka ta emot sig - man kan låta bli, men... Livet är inte en produkt som man valt att köpa, det kommer inte i olika modeller och man kan inte få pengarna tillbaka om man inte är nöjd. Livet har vi blivit givna - det återstår att upptäcka och vi måste acceptera det som det är. Vi måste lära oss vad som är sant och vad som är lögn, annars kommer det att gå illa. Det handlar ju om livet. Jag brukar till och med få kritik för att jag berättar hur det är. Att sanningen bland är obehaglig är ju allmänt känt, men att Jantelagen ska dominera vad man hävdar vara sant är obehagligt. Jag menar att om man vet sanningen så ska man hävda den. Om någon har fel ska man berätta det. Om någon håller på att drunkna så ropar man "Ta tag i bryggan" - man håller inte tyst för att slippa verka märkvärdig. Vi behöver inte mer inställsamhet, vi behöver inte mer hänsyn. Vi behöver fler som försöker ta reda på sanningen och som är redo att ropa ut de obehagliga sanningarna. Vi behöver verklig omtanke och mod - att våga ropa till de som håller på att gå ner sig i förvillelsens myrmarker: "Du är på fel väg, gå hitåt istället".