Jag höll väldigt länge på med Svenska Visor men gick sedan över till folkvisor och folkmusik. Det är lite roligt att se att folkmusikartister nu övergår till vismusik, särskilt då jag minns hur man bemöttes med visbakgrund inom folkmusikvärlden för bara några år sedan. Hörde att Emma Härdelin sjunger Karlfeldt tillsamman med Lars Anders Johansson (med den intressanta bloggen Slottet i saknadens dalar för övrigt) och det låter bra. Sofia Karlsson som för några år sedan var en nästan okänd folkmusikartist har numera sadlat om och är sjunger i svensk vistradition. Detta är inte menat som kritik, hon är nog den bästa artisten i den genren just nu. Ja skulle nog säga att det var ett bra val - hon är bättre inom svensk visa än inom folkmusik (hon var inte dålig på det, missförstå mig rätt).

För trettio-tjugo år sedan gick många från folkmusiken till Jazzen, Lena Willemark och Åsa Ginder och många fler. Många gånger kan det handla om någon slags Fussion - jazz och folkmusik, rock och folkmusik, fast i detta fall är det inte så. Jag tror det handlar om att om man vill vara professionell artist så är inte folkmusik särskilt lönsamt. Man kan åka runt halva året kanske till folk som inte vill köpa skivorna utan lära sig låtarna på evenemang som inte nämns i tidningarna. Man kan inte klandra dem - man måste faktisk leva. Folkmusiken är som punken, den är inte lika mycket sig själv om man inte är amatör. Men visst vore det roligt med fler artister som kunde leva på folkmusik - men det sker nog inte före folkmusiken gör sig av med museeriet.

Nu har det hänt, en region har på eget bevåg, utan något som helst lagligt stöd, blivit självständigt. Sådant har hänt förr, visst, Mossebacke monarki och helikopterplattformen Sealand - men ingen bryr sig om någon utropar sin egen republik. Men nu har det hänt, EU funderar på att erkänna den nya staten. Nu är det bara en tidsfråga innan andra länder börjar erkänna Baskien, Flandern och Bretagne som självständiga stater (nej, det lär nog inte vara EU, men Ryssland ställer nog upp). Men de vill ju vara fria - så det är väl klart att de skall vara det - eller hur?

Tänk - åter till medeltidens och renässansens karta med länder som man kan korsa med häst under en dag. Total splitring och mångfald. Småskalighet och närproduktion. Stater totalitära makt minskar med storleken och mängder idéer som tolereras är större. Om man inte tolereras i ett hertigdömme så är det inte långt till nästa, det kanske inte är så dumt. Jag har en religion som jagats länge av en centralmakt, vi skulle må bättre att inte styras från Stockholm - den saken är klar. Religiösa minoriteter får stater på balkan, tja varför inte? Nu har EU satt ribban - vill man vara självständig så ska man få vara det. Jo visst, man skyller på grymheterna och brotten under inbördeskriget - men i många fall bygger nationalstaterna i Europa på förtryck och utrotning. Jag blickar åter i mitt folks historia och ser de enorma grymheter och förföljelser som Svenskarna gjort sig skyldiga till. Så är ni Europas nationalstater redo när de förtryckta kräver sin rätt till frihet från er övermakt? Det tycker jag är en bra fråga. Hör jag inte någon ropa:

Vår tid skall komma!

Har ni sett dem? Taggmolnen. Taggmoln är det nya sättet att hitta på webben, att välja artiklar, kategorier av hemsidor eller blogginlägg. De blir vanligare och vanligare. De började i bloggvärlden men går nu över till nyhetsvärlden och sökmotorerna. Det är till exempel ämnesord som visas i en stor soppa av stora och små ord, eller med orden i storleksordning. Storleken på orden visar hur "intressanta" de är. Stora ord är "intressanta", små ord "ointressanta" och de ord som inte ens får vara med är så dåliga att man inte ens ska läsa dem. Men hur avgörs hur "intressant" en text här. Jo, det avgörs av hur många som klickar på ordet. Ju mer man klickar desto större blir orden. Om man inte klickar på ett ord så krymper det - till slut försvinner det (hur man sedan ska kunna klicka ordet stort igen kan man ju fundera på). Så fungerar ju som bekant även Google - ju fler som länkar till en sida, ju bättre träff på Google (och ju fler hittar sidan och kan få för sig att länka till den).

Men är det verkligen det mest intressanta man klickar på mest? Hur kan jag veta att det är intressant innan jag klickar? Om ordet SEX och ordet VENERISKA SJUKDOMAR finns i samma taggmoln så kommer ordet SEX att vara större (tro mig - vissa existenser klickar automatiskt på ordet sex om de ser det) men jag tror att den som känner för att klicka på SEX egentligen skulle få ut mer av att läsa om könsjukdomar. Men eftersom han inte förstår ordet så kommer han aldrig att lära sig det. Med andra ord - taggmoln och google är fördummande - de ser till att du aldrig hittar något intressant utan bara samma saker som du läst tusen gånger. Man kunde tycka att man ibland valde de lite mindre orden - men det är inte sant - de flesta tänker med reptilhjärnan. Jag tycker att jag har en ganska seriös blogg men då mina inlägg finns på google och då jag ibland skickar mina inlägg till Johan Larssons STASI nätverk för bloggar så kan jag bara konstatera vilka taggar folk väljer att klicka på. Mina två populäraste inlägg har taggar om Göran persson och Bush, Ha sex och dansk pedofili. Allt som man skriver om intressanta ämnen som liv och död och relationer - nej - det är sex och Bush folk klickar på. Om detta beror på att de är puckon från början eller att alla "intelligenta" taggar tas bort ur resultaten (för att ingen klickar på dem) så att man helt enkelt måste bli pucko för att kunna fungera i detta samhälle vet jag inte - men det jag vet är att det inte finns någon chans att man blir klokare i en värld där allt nydanade filtreras bort och där det mest inteligensbefriade blir den stora tydliga taggen.

Nähä, ändrar de bäst före datum på köttfärsen? Lägg av, det visste väll alla. Varför det nu ska stå ett bäst före datum på maten överhuvudtaget. Om människor är så inkompetenta på livsmedel att butiken ska avgöra kvalitén så tycker jag att de får leva på konserver. Kött håller länge, en oxe kan behöva hänga i nästan en månad för att bli mör - hur kan någon tro på att köttfärsen i butiken med "bäst före" i övermorgon har lagrat i flera veckor innan de läggs ut i butiken. Nej, hela denna debatt handlar om att folk beter sig som kollin som måste få instruktioner om allt. Detta är landet där folk slänger bort mjölken som gått över tiden. Nej, detta handlar om något viktigare. Det finns nästan inte någon butikschark i landet där man själv styckar och mal köttfärs. Nu lovar ICA att sluta butiksförpacka kött, allt blir vakumförpackat på stora centralslakterier. Vilken seger - vi får än mindre möjlighet att kolla kvalitén. Vi kommer att köra en massa djur till fem stora centralslakterier - allt kommer sedan att förpackas, och ve den som inte tror på systemet. Varför inte en femårsplan för köttfärs. Vi är på väg åt fel håll. Personligen tycker jag inte att man ska äta kött som man inte sett i ögonen. Men om man åtminstone känner slaktaren eller att ens charkuterits känner slaktaren. Vill jag ha kvalité måste jag smaka och lukta på råvarorna. Orsaken till djurplågeri och konstigheter i maten är inte småskalighet och mänsklig kontakt - det är stordrift och sovjetliknande system. Folk talar om minskade transporter och miljövänlighet - men vi är på väg åt andra hållet. Och det beror på att vi går med på att bli till kollin. Kräv att smaka och lukta på maten innan du köper den. Att kunna bedöma saker själv handlar om kompetens att överleva - och brist på den kompetensen leder bara till en sak - eller hur?

I dag är jag slutkörd, det blev sent i går. Två dagar på bokmässa är ansträngande, stå och prata om böcker hela tiden och sedan vara social med de andra författarna. Men det är roligt. Värmländska bokmässa i år var väldigt trevlig. Det kom ganska många människor och det var en trevlig stämning. Jag gjorde ett litet framträdande också, och det var också trevligt. Sådana här mindre bokmässor är roliga, Bok & bibliotek i Göteborg är för stor. Här är mer "vanligt folk" om man säger så, och fler små förlag. Nej, det må vara jobbigt, det är det värt.

Säg hur din katalog är sorterad - och jag berättar vem du är. Taxonomi är vetenskapen om hur man kategoriserar och sorterar. Det intressanta är hur kategoriseringen styr vårt sätt att tänka. Aristoteles var den klassiske taxonomen - han delade in levande från dött och levande delades in i växter och djur och så vidare. Den taxonomi vi varit vanast har varit den klassiska kunskapens, där vi skiljer mellan naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora. Men nu har detta ändrats. Dagens kataloger förmedlar ett annat sätt att tänka, vi ska numera sortera in allt i andra kategorier. Det som faller utanför kategorierna får inte vara kvar. Om jag tittar på Eniro så delar de in världen i Ekonomi & IT, Hem & Familj, Jobb&skola, Kultur & nöje, Motor, Nyheter, Resor, Shopping och Sport. Denna indelning är vanlig men kan varieras, kultur & nöje kan försvinna och ersättas med till exempel "Film". Att ha en särskild kategori för shopping är ju intressant då de flesta andra kategorier ju verkar handla om shopping... Nåja, låt oss inte fastna här - min poäng är att vad som presenteras beror på vad man kan få in i kategorier - alltså vad man kan tala om, alltså vad som är tillåtet att tänka. Försök få in filosofi, känslor, rättvisa eller ett så accepterat ämne som historia i dessa kategorier? Nej det går inte. Kan det betyda något att en politisk åsikt inte går att få in i taxonomin?Ja, ja, det är ju bara kataloger på internet säger någon. Men så är det inte, det gäller allting. Jag som sysslar med böcker har upptäckt att böcker delas in i deckare, bestsellers, hälsa, hem&trädgård och matlagning. Ingen idé att skriva något annat - för det finns ingen hylla i bokhandeln. Musikgenrer är likadant - när jag tittar på CDON eller iTunes så kan jag inte hitta de genrer jag är intresserad av. Genom att begränsa kategorier så styrs vårt sätt att tänka. Man kunde ju tycka att det fanns en "Övrigt" kategori? Ja, men det finns det inte, och detta är det egentliga beviset på illvilja. För om det fanns en övrigt kategori så skulle den vara större än alla de andra tillsammans. Själva taxonomin gör vissa tankar till icke-tankar och vissa företeelser till icke-företeelser. Själva idén bakom taxonomin är tankekontroll - vi skall inte ha med kategorier som tillåter att man tänker på fel sätt. Och vilket är "rätt sätt"? Titta på kategorierna! Alltså - var inte rädd för Bodström och FRA - var inte rädd för att Google och Microsoft registrerar allt du gör på datorn - var rädd för de som kategoriserar din värld. Ty den som kategoriserar styr hur du tänker. Känn din fiende - det är den som sorterar allt efter Resor, Nöje, Motor eller Shoping!

Nu har Kärlekens bok börjat sälja på alvar. Fascinerande att den ännu inte blivit recenserad, men som någon sa - i Sverige diskuterar man inte kontroversiell litteratur - man förtiger den. Kritiska röster skall inte bemötas - för någon kan ju lyssna, eller hur? Att skriva litteratur som bryter ny mark är är att gå emot jantelagen. Notera att det är massmedia som lyder jantelagen numera, inte vanligt folk. Alla läsarreaktioner jag fått har varit positiva. Tack och lov så finns det ett intresse bland läsarna för nyskapande litteratur, tråkigt att de ska ha så svårt att få veta att böckerna finns.

Nåja, jag får lita på att rykten och intresse gör att folk får reda på den här boken precis som den förra. För vem bryr sig om massmedia struntar i den nya tidens litteratur om nu folk köper den. Och ärligt talat - hellre att vara populär författare bland läsarna än bland verklighetsfrånvända kulturskribenter.

Säg vad är äkta i denna tid? Vi sviker vår släkt och vi flyr kärlekens ansvar. Vänner säger någon. I dag faller vi enbart tillbaka på vännerna. Så är det, i dag är det vänskapen som är den viktigaste relationen. Men det är också en lögn. Vänskap innebär också ansvar. Man är inte skyldig att offra allt för sina vänner, men man måste respektera dem. Man behöver inte lyda dem, men man måste lyssna på dem. Men ingen orkar visa respekt, ingen orkar lyssna. Att visa respekt innebär att man måste försöka sätta sig in i någon annans liv. Att lyssna innebär att man måste ifrågasätta sitt eget liv. Däri ligger knuten. Ty man vill leva i sitt egos egna illusion, man vill ljuga för sig själv. Då vore vänner i vägen, därför vill man inte ha vänner, man vill ha nickedockor att placera ut i den lekkammare man kallar för sitt liv. Man vill inte ha människor för de de verkligen är, utan man vill att de ska vara symboler för det man själv har bestämt dem som. Man ser sitt liv som en pjäs där man skrivit manuset och väljer andra att spela rollerna. Passa man inte in, då får man inte vänskap. Det är min pjäs, mitt liv, inte spelar det någon roll vad jag gör mot människor så länge det inte stör min egen illusion. Om någon skulle vara en riktigt god vän och säga vad han lägger märke till så hör man inte det, eller kanske förskjuter den vännen. Om någon är ärlig så passar den inte in i detta skådespel, alltså om man verkligen kunde vara en god vän. Så detta är en kall tid, detta är ensamhetens tid. Vänskapen är allt för ofta en illusion, och för eller senare känner vi av det faktumet. Och det vore så enkelt att ändra på, fast det vore lite smärtsamt, att släppa illusionen. Men smärtsam sanning är faktiskt bättre än en respektabel lögn - dessutom om det innebär att du får vänner som bryr sig.

Jo, jag vet, jag borde skriva mer i bloggen - jag ska försöka. "Duktiga" bloggare skriver flera saker varje dag. Fast så skriver de ju bara dynga. För frågan är väl ständigt det där med kvalitet eller kvantitet? Visst, jag ska försöka skriva mer, jag har ett och annat jag funderar på - men två saker står ofta i vägen. Omdömet och livet. Ska man verkligen skriva allt man tänker och tycker? Jag tycker att man bör ha lite omdöme. Om jag tycker att det skrivs för mycket om politikers privatliv - till exempel - blir det bättre av att jag skriver det också? Ibland gör det sig bättre att tiga. Tystnad gör sig inte så bra i bloggar, fast jag har ju inte provat. Sedan har jag faktiskt bättre saker för mig i livet än att skriva blogginlägg. Jag skriver ju böcker till exempel - att blogga är ju inte direkt omväxling. Om man ska komma fram till något väsentligt så bör man vara ute i verkligheten, inte stirra in i en dataskärm. Personer som bara bloggar och bara kommenterar andras bloggar eller massmedia, varför skulle man bry sig om dem? Så ursäkta mig om jag har ett liv och sedan skriver en och annan väsentlighet. Nu ska jag föresten ut i verkligheten, så här slutar jag skriva.

Nya Harry Potter boken kommer att säljas för mer än tio kronor under inköpspris. Det gäller att dra kunder till varuhusen antar man - de tjänar väl in pengarna på mjölken? Tror inte riktigt att den målgruppen köper så mycket annat - men vem vet. Priserna är så pressade att man säljer med förlust. Trodde dock inte att jag skulle råka ut för det med mina böcker - men se - nu finns en ny internetbutik som när de betalt boken och frakten helt enkelt kommer att gå med förlust. De verkar medvetna om det - här talar vi om total dumpning av marknaden. Kanske skulle köpa in mina böcker där? Vet inte riktigt vad man ska tycka om det här - jag tycker ärligt talat att böcker är för billiga - snart kan inte en enda bokhandel sälja sina böcker. Tycker att det är bra med butiker där man kan gå runt och titta i böcker, hitta nya böcker. Fast det är få boklådor som har något sortiment numera - de måste hålla kostnaderna nere, bara plocka in bestsellers. Fast frågan är ju om det är någon god affärsidé att konkurrera med de böcker som varuhuset säljer under inköpspris? Nåja, vill ni köpa mina böcker till underpris så finns det länkar på respektive boks sida - jag vet inte vilken haken är - troligtvis elreklam. Vill ni få en trevligare omgivning - övertala er bokhandel om att plocka hem boken. Ni får nog betala nästan dubbelt så mycket - men boken är faktiskt värd det.