Dom kan inte ha det lätt i kyrkan, osäkra på vad de tror. Tycker lite synd om de kristna medlemarna. Nu får Odin komma till tals också. Jag får ju "Kyrknytt" för Säffle pastorat - och läser inte så ofta. Men nu stod det lite om en trevlig präst som jag lärt känna så jag läste igenom det. Hon har till och med köpt min bok - fast jag tror inte jag omvänt någon... Jag hittar nämligen tre strofer ur Havamal som tog upp en tredjedels sida med rubriken "Om klokhet - ur Havamal". Här får de kristna lite hednisk visdom till livs. Kanske en form av ekumenik? Nej, men skämt och sido - inte för att det stör mig - det är deras problem, men kyrkan har en utveckling som liknar New Age. Man tar in alla utryck - bara de är populära - något som kanske tänkas dra folk men som i verkligheten urvattnar alltihop. Skyll bara inte på oss hedningar sen. Jag har en mängd kristna vänner som jag kan tycka lite synd om - när ingen kärna finns kvar - måste de gå till frikyrkorna?

Sverige deltar i ett krig och då dör det människor. Varför detta hyckleri? Politikerna har länge fört fram målet att Sverige skall delta i internationella konflikter. Deltar man i en konflikt så väljer man sida - annars deltar man inte. Det handlar bara om att man alltid står på fredens sida - det gör alla krigshetsare. Och alla jublar för kriget - vi har sett det förut. Demokratier har så lätt att starta krig - vi märker hur vår regering anammat kriget mot terrorism - nu kan man visa sig stark. Nu tävlar politikerna om att vinna poäng på en stupad svensk - oavsett partifärg. Men ta det lugnt - det finns många unga svenska pojkar som ska dö i det krig ni så gärna vill vara med i - unga män som ska ge er ära. Väl formar den starke med svärdet sin värld, väl flyga som örnar hans rykten.

När man behöver mest mod är man som svagast - tänk att livet ska vara så svårt. När man älskar en människa är man som mest rädd. När det är viktigt att lyckas med något, så darrar handen som mest. Den starkaste blir svag när när något blir viktig i livet. Man är livrädd för den man älskar, och hon är också livrädd. Det är inte lite som livet kräver av oss.

Tänk att en minister kan kämpa så hårt för att övervaka medborgarna. Och jag tror inte att vår regering har ambitionen att utnyttja övervakningssystemet till att kontrollera oss alla. Jag tror inte regeringen ens förstår den möjligheten. Men en dag kommer en sådan regering som förstår den möjligheten. Det blir den sista regering vi väljer.

Nu vet jag äntligen. Här om dagen fick jag en förklaring - ett ord - för vad jag sysslar med. Jag har kallats för gode, vägvisare och för klok - har i bland använt ord som själasörjare - men nu har det stora landet i väst givit oss en beteckning för de som hjälper andra att förstå livet och verkligheten - coach. Jag trodde det hade med idrott att göra, men visst. Min begränsade kunskap i engelska trodde att coach betydde tränare - och träna sig för livet går ju inte - eftersom livet är alvar på en gång. Men jag har väll fel. Nu fick jag veta att det var det jag sysslade med. Vet ni vad? Jag känner mig inte alls särskilt glad över min nya beteckning. Jag tror ärligen inte de som jag hjälper känner sig coachade heller. Nä, jag har ingen lust att ta flera tusen kronor i timmen så det får nog fortsätta heta klokskap.

Kränkningen fortsätter. Våra folktroende förfäder utsattes för förföljelse och trakasserier. Nu slår Lillhärdal och Jan Guillo mynt av vår tragiska historia. I dag hölls en mässa i kyrkan där man tog avstånd från "Häxprocesserna" - det som egentligen heter trolldomsprocesserna - men det ordet säljer man inte så många lösnummer på. Ty de som utsattes var inga "häxor" utan vanligt folktroende folk. Halvhjärtat och utan att sätta sig i de verkliga förgripelserna - tvi. Detta är bara ett sätt att fortsätta övergreppen mot oss - genom att förneka historien. Jag erkänner att mängden avrättningar inte var så stor som man har hävdat och att man väldigt sällan brände folk - det är bara överdrifter. Men tusentals människor trakasserades för sin hedniska tro - det är ett faktum. Många avrättades och desto fler fick omänskliga straff. Många av mina företrädare fick lida och stöttes ut ur samhället - det finns mycket att be om ursäkt för. Men man måste stå för sin ursäkt. Detta är ett sätt för en liten kommun att få turism - det du - varför inte en auswitch t-shirt också? Om kyrkans företrädare åtminstonde vänder sig till oss med ursäkten. Om Guillo försökt sätta sig in i det dessa människor trodde - det de trakasserades och avrättades för, hade jag kunnat jag ta detta engagemang på allvar. Jag är inte den som inte kan förlåta - även om jag är hedning. Men - detta är ett hån och ett fortsatt förnekande av svenska statens brott mot dess hedniska befolkning.

Det finns ett prov för att bli förälder - faktiskt. Det krävs att man lär sig handskas med det andra könet, man måste lära sig stå ut med någon som är annorlunda. Man måste kunna ta ansvar för ett liv, en samvaro. I diskussionen glöms detta bort. Naturen har sett till att asociala människor som inte klarar av flexibilitet har svårare att få barn. Man måste helt enkelt utveckla sig - lära sig kvinnligt OCH manligt tänkande. Man måste lära sig kärlek och samförstånd. Nu lär sig inte alla det - men kravet finns på dem. Nu ökar antalet ensamstående adoptioner, homosexuella får rätt att adoptera, insemination börjar användas för icke medicinska skäl (en man som saknade fungerande spermier kunde tidigare få hjälp med befruktandet - det var inte frun som hade problemet) - detta handlar om ett egoistiskt förhållningssätt till att skaffa barn. När det gäller adoption så tycker jag att man så långt som möjligt ska låta barnet få möjlighet att stanna kvar i ursprungsmiljön, släktingar eller vänner. Och det är viktigt att komma ihåg att det inte finns någon brist på människor som vill adoptera. Dom som tycker att det är jättebra att adoptera barn från tredje världen ur något slags solidaritetsskäl visar bara på ett kolonialt tänkande - sätt in din lön till hjälpverksamhet och hjälp människors livssituation istället för att utnyttja dem. Jag vill gärna ha barn - men det vore inte rätt mot barnet om jag själv skulle adoptera - för att barnet skulle kunna få det bättre med två föräldrar. Alla kan inte få barn - till exempel de utan partner - det är bara så. Om man inte ens kan komma överens med någon av det andra könet - hur bra förälder blir man då? Jag säger inte att man behöver ha en passionerad förälskelse - ett rent resonemangsäktenskap duger - men om man inte klarar av att lägga upp ett sådant liv kan man troligen inte hjälpa sitt barn till den verklighet som finns. Egentligen är det samma sak som när folk överger sina barn för att "dom inte kan utvecklas i förhållandet". Det ska inte vara enkelt - personliga intressen, värderingar och sexuell fallenhet har helt enkelt inte med saken att göra - man får offra sig. Denna tid är en tid av ansvarslösa ynkryggar och om jag ser kritisk på debatten de senaste åren så ser jag bara en sak - ansvarslösa ynkryggar som inte kan ta det ansvar som föräldrar alltid tagit förut.

När det inte längre finns något att försvara - varför tjafsa. Det juridiska äktenskapet är ofta till nackdel för de gifta. Varför skall homosexuella få gifta sig, men inte polygamister, eller fettichister som vill leva med en ryamatta? Av någon anledning har folk fått för sig att äktenskapslagen handlar om sex och kärlek. Som om folk som har svårt att känna kärlek inte ska få skaffa barn? Äktenskap handlar om kärlek - men inte det juridiska äktenskapet. Äktenskapsbalken - som faktiskt var en väldigt bra lag med ord om ansvar för barnen - reglerar ju primärt faderskap - allt annat är borta. Och eftersom homosexuella i ett par inte kan vara föräldrar till varandras barn så kan inte den inte fylla någon funktion för andra än normala heterosexuella par. Alltså - någon liten lag om förädraskap reglering och avskaffa eländet. När man urvattnar saker så försvinner de till slut. Förslaget från vårt nya fundamentalistiska parti feministiskt initiativ är att avskaffa äktenskapsbalken och skapa en samlevnadsbalk - vad är det för trams? Avskaffa den bara punkt slut. Den har spelat ut sin roll - religionerna får sköta sina vigslar i fred med de traditioner de har och om man vill hitta på nya trossystem med nya riter och traditioner - så gör man det. Det är illa om staten befrämjar vissa sexuella läggningar - istället för att värna om barnens rätt och föräldrarnas skyldighet att ta hand om sin avkomma vilket ju var lagens ursprung. Men folk gifter sig ju inte - alltså funkar det ju inte. Äktenskapet är kultur - lita på att folk klarar av att upprätthålla den kulturen även utan lagen. Jag tror äktenskapet skulle gynnas av det.

Jag har under flera år varit aktiv inom den hedniska rörelsen och jag blir ständigt lika förvånad över den diskriminering som existerar. Det handlar om en munkavel mentalitet - man vägrar släppa fram allt som handlar om folktro i det offentliga rummet. Ibland har man trott att vi sysslat med new age/nyandlighet - och då har vi fått komma fram - med en snedvinkling. Men så fort det visat sig att det inte handlade om det så har man tvärbromsat och tystat ned allting. Detta till trotts att mig veterligen kan antalet nyhedningar (vikingareligionstroende och alla nyandliga varianter som jag inte orkar beskriva) i Sverige inte vara fler än några hundratal - antalet folktroende är femsiffrigt. Förvisso finns de traditionella hedningarna huvudsakligen utanför Stockholm - men är det hela förklaringen? Jag tror att förklaringen ligger i den nationalistiska ambitionen att skapa en svenskhet. Vi utgör ett hot eftersom vi faktiskt är svenskar men inte passar in i bilden. Vi är väldigt svenska - bilden av svensk midsommar och jul är ju ursprungligen vår - men samtidigt är vi troende - fatalister och individualister - något som inte ska vara svenskt. Sen bryr vi oss oftast inte om svenskheten. Vi tror inte på överhet och vi tror inte på evig framgång. Och först och främst - vi är stabila och med fasta rötter i jorden. Jag tror att dom ser oss som farliga - farliga för moderniteten. Kanske är det så - nyandliga galningar får finnas - likaså muslimska fundamentalister och knutbypastorer. Men seriösa företeelser tigs ihjäl. Jag undrar vad som döljer sig i mediaskuggan. Vad mer av allt som verkligen sker där ute tigs ihjäl för att det inte stämmer med agendan? I det jag känner väl vet jag att tidningar, ether, internet och andra media tigs sanningen ihjäl och man väljer att plocka fram obskyriteter - marginalföreteelser - som enda information. Vad händer då inte på de områden jag inte känner till?

Dags att ta upp det uttryck jag hatar mest - "Ha sex". De senaste åren har ordet sex börjat användas på ett helt nytt sätt. Ordet sex betyder kön, och som medicinsk term för könsumgänge finns sexuellt umgänge. Men ordet sex egentliga betydelse tycks sedan länge vara glömt - även om man ibland hittar unisex strumpor i affären. Nu mera så "Har man sex" - jag är van vid att man "Älskar med någon" - men det uttrycket har försvunnit. Varför? Jo för att man försöker distansera sig från känslorna och ansvaret. Man försöker separera kroppen från hjärtat - något som har fatala konsekvenser. Om man har sex så är det något eget - att ha sex med någon är mycket mer distanserat än att älska med någon. Man behöver inte ta ansvar (tror man). Man kan till och med "Ha sex med sig själv" - den som blandar ihop kärlek med onani har verkligen mist koncepten. Genom att språket ändras så ändras folks sätt att tänka - Orwells Storebror skulle inte ha gjort det bättre. Pornografin har vunnit det offentliga rummet och tanken att människor blott är kroppar att "ha" blir allmängods. Tvi vale. Vi har fått en värld där man bara bryr sig om sig själv - men det är inte kärlek. Att bara vilja ha - det är en äcklig värld. Man älskar någon - man kan säga att man ligger med någon, det är inte så illa - men att ha sex. Det är en relation, det är något vi gör - men det är banne mig inte något vi har. Nej, acceptera inte att dom försöker avveckla kärleken. Släng ut nyspråkets sexvokabulär. Jag har inte sex - jag älskar.