Nu är jag less på idiotin. Det går inte att rädda världen genom att köpa lågenenergilampor eller att äta metanfria kossor. Om man köper en etanolbil så blir det inte bättre. Människan håller på att ställa till miljön, men det enda som det så kalla allmänna uppvaknandet innebär är att folk blir till idioter. Istället för att lösa problemen så ska alla få känna sin skuld. Vi väljer att skita i problemen - de kan ju inte lösas utan att vi ändrar samhällssystemet - och skapelsen är given. Alltså ska alla späka sig och oja sig och köpa lokalproducerande tomater och avtalsbrev i form av utsläppsrätter. Känns skulden, köp etanol, och du är förlåten. Jag brukar ju lyssna på P1 - i denna vecka hade de klimatvecka - otroligt - den mest intelligenta på hela kanalen var Annika Lantz som helt sonika struntade i detta efter att ha pryglat sig för sina synder. Skönt att vara hedning, vi är ju utan skuld. Varför ska detta problem betraktas som något som var och en ska lösa? Så är det inte i andra frågor. Varför inte skattemärka vissa produkter så kan vi genom vårt val ta ansvar för skattesmitarna, kanske välja produkter från företag som vi vet inte anställer mördare och pedofiler? Nej, så brukar vi inte lösa samhällets problem. Om nu fossila bränslen är skadliga - förbjud dem precis som man förbjuder PCB - eller inför lämpliga lagar - men att folk ska gå runt och känna skam för att de måste ta sig till jobbet är fånigt. Och dessutom så hjälper det ju inte - alla idéer om att vi ska lösa detta handlar om att makthavarna inte vill ta obehagliga beslut. Vi är fega som inte vill att de skall genomföra det. Ty det är svaret - vill vi rädda världen så gör vi det genom att inte gå med på denna galimatias till klimatomani utan ändra på de politiska och ekonomiska systemen. Är vi beredda att avskaffa storstäder, masskommunikationer, global handel? Är vi redo att avskaffa vissa av våra friheter och rättigheter? Och finns någon som är beredd att fatta de obehagliga besluten? Om vi skall ändra mänsklighetens färdriktning så är det självklart, att inget av det samhället är i dag kommer att finnas kvar - det är det vi skulle tala om, eller hur?

Så äntligen, här sitter jag med den nya boken, och det är en speciell känsla, fast jag är fortfarande uppe i varv inför allt som skall göras. Får nog andas ut sedan någon gång, men bara att hålla den i handen är härligt. Mycket är kvar att göra, men en riktig, inbunden bok, vilken känsla. Den blev tjockare än jag hade trott. Men å andra sidan, varför ska man skriva tunna böcker? Nu återstår bara att boken och dess läsare ska hitta igen varandra. Skulle inte förvåna mig - den här boken kan nog få för sig att göra ett och annat på egen hand. Är egentligen inte orolig, bara folk får reda på dess existens, det brukar ju vara det. För den här boken har mycken kraft i sig själv. Här står det mer om Kärlekens bok

Nu skall majbrasorna brinna, nu blir vinter sommar. Denna tid är en av de vackraste och härligaste under året. Nu skiftar saker på alvar från norr till söder, ty nu tar livet och värmen över. I detta skifte ändras mycket, nu kan det gamla förbrännas och det nya födas, på många sätt den främsta av högtider. Så låt oss tända våra eldar och sjunga våra majvisor.

Många funderar på om vad de ska göra i sina liv. Ska man falla in samma mönster som alla andra, eller ska man söka sin egen väg. Ska man bli bara en i mängden? Men mängden är en lögn - bilden av hur människor är i massmedia är förvriden, tunn och innehållslös. Hur man än lever sitt liv så kan man inte vara som de människor man ser i Aftonbladet - och tur är väll det. Men de som går sin egen väg - som söker lyckan som idoler, forskare, bergsklättrare eller vad som helst - gör de inte det på samma sätt som alla andra? Lyckas inte de? Nej, de följer också ett givet spår, de är annorlunda på det etablerade sättet. De skapar inget nytt. Varför ska man gå en egen väg - finns det något syfte med det - om den inte leder till någonstans där man möter andra? Jag tycker det viktiga måste vara att vägen skall vara meningsfull. Var och en har sitt liv att leva och på så sätt kan man inte låta bli att vara unik. Var människa känner inte några andra val än de hon blir given, därigenom går hon en given väg. Men om man förstår att det finns ett syfte med det man gör, att den är en del av ett sammanhang - då kan man göra något viktig. Var och en kan göra något viktig. Det enda viktiga är att den som visar vägen berättar sanningen, och det är det som är problemet: I dagens värld är de som hörs högst de som leder oss mest vilse. Och så länge det är så så är kanske den väg som är minst belamrad med lögner den ingen pekar ut? Därför får man högakta dem som inte gör det som hycklarna förväntar sig att de ska göra, men endast inspireras av dem som funnit sanningen.

Fick en inbjudan till Sveriges Asatrosamfund - något som först såg ut som ett desperat värvningsförsök men som sedan visade sig vara en ignorant förolämpning. Nyhedendomen har gått tillbaka de senaste åren, så detta kom som en överraskning. Brukar inte kommentera mail här, men då detta var oadresserat och verkar ha skickats till flera oskyldiga personer så är det lika bra att svara i offentlig debatt. Utskicket har Aldo Gartz - känd under alias "asper" - som avsändare. Jag känner Aldo sedan länge, och jag tror inte att Asatrosamfundet står bakom detta respektlösa utspel. Ja, jag förväntar mig att de tar avstånd från det. Brevet handlar om att integrera oss som har hednisk religion under en asatroende agenda. Den lilla fisken skall äta upp den stora fisken. Aldo vill "summera" olika religiösa utryck - skapa en artificiell religion. Helt rimligt utifrån SA sätt att resonera - däremot de religioner som skall malas i denna summerandets köttkvarn kanske tar illa upp? Han efterlyser personer att hjälpa med att: "För att utforma högtidsordning och liturgisk grund." Här kan ett förtydligande vara på sin plats när det gäller hedendom - seder och bruk är inte något man kan formulera, skapa eller hitta på. De kommer ur tradition och förmedlas genom traderande. Aldo skriver: "Ett konsensusbaserat förfarande ger stora möjligheter för den enskilde deltagaren att göra sin röst hörd kring beslut." - med andra ord - ta olika religioner och blanda ihop dem i en gryta - för de nyandliga som ser tradition som ingredienser som de kan blanda hur som helst är det inget problem - för oss som verkligen tror på våra tradioner handlar det alltså om kulturell våldtäkt. Vidare står: "SAS söker bredd. Troligen för att inte nära intolerans.(?)" Här har Aldo lagt till ett frågetecken - förhoppningsvis för att visa hur detta är en motsägelse. Låt mig förklara. SA har visat öppenhet - jag fick till och med skriva en artikel om skillnaden mellan våra religioner i deras medlemsblad. Problemet är dock denna bredd - ingen förstod artikeln, alternativt inte brydde sig. SA s kollektivanslutning och stöld av andra religioners utryck, termer och namn är ett tecken på intolerans. Att respektera andra religioner är en del av tolerans. Vi hedningar har formulerat en respekt för nyhedendomen - någon respekt från andra hållet har ännu inte formulerats. Sveriges Asatrosamfund är ett newage samfund, ett neopaganistiskt eller nyhediskt samfund. Detta kallar jag ofta för asatro. Den är skiljt från en bunt av andra religioner som de försöker assimilera - så som min egen religion, den folkliga hedendomen. Nordisk sed kallar vi den - fast ordet är numera hopplöst när nyhedningarna använder termen på ett förnedrande sätt. Jag erkänner att jag i min ungdoms dagar var förvirrad och såg inte skillnad. De personer som vid första mötet med denna förvirrande illusion får för sig att det är samma tro måste ursäktas. Men de som ger det lite tid förstår. Aldo vet att det är olika religioner - han var själv med vid Samfällighetens första Allting och valde att inte vara med när Samfälligheten visade sig vara en organisation för en annan tro än han själv hade. Därför har jag respekterat honom. Detta utskick visar att den insikten antingen egentligen inte fanns eller att han inte respekterar andra - i vilket fall rätt så tråkigt. Har man valt att inte vara med i Sveriges Asatrosamfund så är man inte asatroende. Har man läst min bok så är det tydligt att det är en annan religion det handlar om. Om någon påstår att jag, vare sig jag vill det eller inte är med i en främmande religion så är det en förolämpning. Så också om någon antyder att vår religion egentligen bara är en inriktning av deras religion. Den är både äldre och mycket större än deras. Jag hoppas att SA inte stödjer Aldos påhopp. Inkluderande retorik i all ära - jag är för att samarbeta med andra - men jag har inget behov att utveckla "riter" tillsammans med Muslimer eller Buddister - inte heller med asatroende eller shamanister. Så jag svarar - ja - jag samarbetar gärna med trosfränder men sådana håller inte på med newage, asatro, shamanism eller nyandlighet. Att Asatrosamfundet inkluderar sådant är ju helt uppenbart, att Aldo hyser ett intresse för neoshaminsm är ingen hemlighet. Vi hedningar har inget intresse att vara i konflikt med nyhedningar - vi respekterar att de har en religion trots att vi inte förstår oss på den. Även om vi tycker att de är konstiga så erkänner vi deras rätt till sin tro - skulle man kunna visa samma respekt tillbaka? Är det för mycket begärt?

Identitetsjakten är den drivande kraften i dagens samhälle. Tro är tradition, sammanhang och ursprung och detta utgör identiteten. I ett söndersplittrat samhälle blir de som mist sina rötter, sitt sammanhang, svaga och desperata efter ett svar. Detta gäller en mängd av oss hedningar också - men vi har något att komma tillbaka till, någon stans där i vår uppväxt finns den levande traditionen, det handlar bara om att återknyta. Kanske inte så bara alla gånger - men det finns de som har det värre. Den som köper den individcentrerade världsbilden, och än värre, den som tvingas växa upp i den, kommer att sakna möjligheten att hitta ett sammanhang. Om egot per definition är skiljt från de andra, om man själv är garant för vad som är rätt, om man primärt bara strävar efter att själv må bra, vad kan man då hitta för gemenskap? Det modernistiska tankesättet är ett hinder att få sammanhang. Nog för att det är svårt att hitta en identitet om man saknar all koppling till någon. Inte konstigt att musikstilar, fotbollslag (eller hockylag som inte kommer till slutspel), nationalism eller andra subkulturer får så stor roll i folks liv. Men ärligt talat, inte utger sig varken Heavy Metal eller Djurgården för att ge en grund för hela livet. För det krävs något mer. Men, då måste man förkasta modernismen. Annars blir religionen som New Age - bara till en subkultur. Hur ska man då gå från identitetslöshet till identitet? Ja, det har jag inte svar på, vi har ju inte problemet. Jag antar att man måste kasta bort de modernistiska värderingarna och sedan söka någon som vill adoptera in en i en identitet eller något sådant. Inte konstigt att dessa människor dras till sekter. Nej, jag anar att det är problemet, men någon väg ut vet jag inte.

Dags för hedningen att ta strid för de kristna, som får beteckningen fundamentalister så fort de för fram en åsikt som inte följer den svenska nickedockeagendan. Anders Arborelius och Sten-Gunnar Hedin skriver en debattartikel som man tycker att de politiska debattörerna kunde ha gjort, men nu mera är ju till och med Göran Hägglund politisk korrekt. På något konstigt sätt görs detta till en höger- vänsterfråga. Hurså? Saknar alla till vänster empati och är nyttoetiker? Är det bara hos högern man ser högre värden? Jag betvivlar det - andlig insikt är inte en höger/vänsterfråga och det är där Arborelius och Hedin varit naiva - högern har inte några högre ideal än vänstern. Politiker förblir vinflöjlar som följer den närmaste vindpusten. Så äntligen kommer en debatt igång i Sverige - som legat där och kurat - för att vi tycker inte att det är bra med aborter. Det är självklart att man bör unvika aborter eller? Visst måste man undvika abort om möjigt? Nej, det är det som är det intressanta i denna debatt - att abortförespråkarna inte ser något problem i att det blir fler och fler aborter - att det är något positivt. Abort är en symbol för en frihet - och frihet är ett så gulligt ord - så det är bra med aborter. Sådant ger mig frossa. Låt mig se detta ur ett hedniskt perspektiv. Det mänskliga livet är inte okränkbart - det är kristet trams. Men allt liv skall visas respekt - det är hedendom. Man tar inte liv utan att visa det respekt, utan att be för det eller utan ett tillbörligt offer. Man tar inte liv i onödan, enligt den hedniska principen om att inte röra mer än nödvändigt. Man ska inte störa ordningen. Det är det första - man bör undvika det. Det andra är att kärleken är helig och att ett barn är en gåva från livets makter - alltså är det högmod att tro att man själv kan välja bort något som man blir givet. Detta argument liknar även kristna argument men är skiljt från dem. Men det retar hur som helst upp abortmotståndare än mer eftersom "det är en rättighet att få ta abort" - ibland säger de en demokratisk rättighet, ibland en mänsklig rättighet. Vad är det för slags trams. Det kan väl aldrig bli en rättighet att få ta ett annat liv, eller en rättighet att styra över livets gång? Jag kan nog tycka att det är en rättighet att själv bestämma om man ska ställa upp på en sexuell aktivitet - men om den sedan leder till att ett barn blir till - då har man ett ansvar - inte någon rättighet. Ibland klarar man inte av att ta ansvar, ibland misslyckas man, ibland gör man fel. Att göra fel är mänskligt, och våra lagar måste tillåta en del fel. Lagarna är inte till för att ersätta det personliga ansvaret. Det är fel att vara otrogen - men ingen vill ha en lag som straffar otrohet. Lika så måste vi ha lagar som inte gör livet till ett helvete för dem som misslyckas med att ta ansvaret - vi vill inte ha illegala aborter. Men det är fortfarande fel med aborter - men svaret är att göra ett samhälle där det är lättare att ta ansvar, och lättare att undvika situationen. Det blir inte bättre med abortförbud. Däremot kan man faktiskt undra varför Svenska regeringen som berömmer sig för sin EU politik inte kan föra en dialog i europa istället för att blanda in andra länders medborgare i våra regler. Tror de att vi kan lösa andra länders sociala problem eller? Detta handlar faktiskt inte om att erbjuda sjukvård - graviditet är inte en sjukdom. Det handlar om att skapa ett drägligt liv för människor - är ni redo att ge dem föräldrapenning i stället? Det här är inte en lekstuga - det handlar inte om veckor hit eller dit - det handlar om människors liv - kan inte de som diskuterar frågan torka sig bakom öronen först och inse att det inte finns ett enkelt svar.

Är klar med en ny bok - Kärlekens bok släpps i mitten på april. Den tog fyra och halvt år att skriva, men nu är den färdig. Släpper nyheten på bloggen nu när det redan gått ut i media. Den innehåller en dialog med Frej och Freja om kärlekens väsen, om vad relationen mellan man och kvinna innebär. Den är en allmängiltig bok, och en viktig bok, så jag hoppas den får spridning. Har lagt ner mycket energi i denna bok, så jag hoppas den kan bli till det som är avsikten, en guide till kärleken - och kärleken är vägen till livet. En mängd diskutioner med gudar - högst förvirrande att skriva ned och få ordning på, pluss ett ämne som berör mig själv. Hoppas jag fattade vad de sa. På något vis skönt att det är över, fast livet går vidare, skrivandet lär fortsätta, och boken blir en riktig bok för andra att läsa. En period är över, en ny börjar. Läs mer om Kärlekens bok här

Nu görs hela hemsidan om, och Logia har fått en tydligare profil. Det är en tankesmedja. Varför denna lek med ord kan någon undra? Mest av allt för att det ligger väldigt nära den ursprungliga idén med företaget. Det som skiljer mest från de etablerade tankesmedjorna är att Logia inte drivs av någon intressegrupp eller har några sponsorer. Detta är ett affärsdrivande företag. Timbro och Agora försöker pådyvla åsikter med en saftig budget, Logia försöker göra det så pass intressant att man kanske kan betala lite för tankarna. Att vara kontroversiell behöver inte vara en nackdel kommersiellt - det är ett missförstånd. Alltså, själva verksamheten har inte ändrats, men tyngdpunkten ligger på produkten. Och även om det fortfarande även är ett förlag som publicerar böcker - så är det ju inte boken som är produkten. När vi producerar ett föredrag så är inte föredragslokalen produkten. Tanken är produkten. Och egentligen är det det som är det som är problemet för förlagsbranschen likväl som massmedia i stort - man har glömt att det viktiga är vad man har att säga - inte hur man paketerar det. Det kommer att hända saker framledes, nya produkter kommer att dyka upp, både på nätet och i bokhandeln. Ge er till tåls och så hoppas vi att ni tycker det blir intressant. Jag tycker det är spännande i alla fall.

Webben är numera det som bevakas. Att någon gör en hemsida är en nyhet - snacka om nonsen. Massmedia tycks förvandlat till ett dårhus. Internet är inte verkligheten, det är ett medium - det är ytterligare en kanal. Visst, oseriösa journalister skriver om vad som händer i dockysåpor, men även "seriösa" media rapporterar om webbnonsens. Att ett omotiverat påstående på Åsa Hagerstedts blogg om att Lasse Berghagen hade köpt en porrtidning förvandlas till en riksnyhet av kvällstidningarna är ju bara löjligt. Men "fina" kanaler, så som ekot, ägnar sig konstant åt att göra hönor av fjädrar. I höstas var huvudnyheten att en kille i Linköping har en hemsida där han lägger ut namnet på dömda fartsyndare.
Här om veckan var nyheten att Israels turistbyrås hemsida länkade till en kartkatalog som i sin tur hade annonser för mäklare som sålde hus på ockuperad mark. Angrep man Kartkatalogföretaget? Nej. Angrep man mäklaren? Nej. Man angrep turistbyrån. Dags att angripa alla som använder Eniro - ni vet väll att Eniro länkar till Nationaldemokraternas hemsida. Alltså, är det dags för ekot att stämpla mig som elak. Detta är löjligt. Ge mig en enda mediakanal som ger nyheter - inte fyller upp utrymme med surr eller rundgång. Någon som går ut i verkligheten och tar reda på något - inte sitter framför sin dator och kopierar. Men så tittar jag runt mig och ser Säffletidningen - den kommer varannan dag - men de försöker faktiskt ta reda på vad som händer. I Säffle i och för sig, men dock.