Vargjakten är ett aktuellt ämne som man inte låta bli att skriva om. Mest för de som debatterar verkar vara totalt förvirrade. För det första så heter djuret i fråga ulv - inte varg. Varg är ett noanamn för ulven. "Varg" betyder våldsverkare eller missgärningsman. Det borde ju vara ett ord som kvällstidningarna skulle tycka om, men istället används det bara på ulvar. Det är ett direkt förtal - sällan är vargar ulvar, många är de vanliga vargarna - på två ben. Men låt oss se till denna jakt som pågick under årets första dagar. Ingen i media eller i debatten verkar vara jägare. Då jag nu råkar vara jägare och dessutom bo i ett av landets ulvtätaste län så borde jag ha lite koll på ämnet. Jag bodde tidigare mitt i ett revir. Man har alltså licensierat 12.000 jägare för att jaga 27 djur. Detta med jaktområden på hela län. Den som vet något om jakt hör hur orimligt det låter. Man tilldelar normalt djur per jaktlag - att man skulle kunna samordna jaktlag när det går femhundra jägare per vilt är orimligt. Att man då skjuter fler djur än tilldelat är självklart. Det än mer anmärkningsvärda är mängden så kallade "påskjutna" djur, nämligen en tredjedel av kvoten. Det betyder skadeskjutna eller möjligen missade djur. Vart tredje skott! För den som inte jagar kan detta passera obemärkt, men att skadeskjuta djur är det värsta en jägare kan göra. Om man inte kommer att träffa ska man inte avfyra. Den jägare som inte träffar ska helt enkelt inte få jaga - det vet varenda jägare. Antingen har man inget omdöme eller så skjuter man som en kratta. Ingen vill vara på samma jaktlag eller ens i samma skog som någon som skadeskjuter - en sådan person kan skuta grannen av misstag. Att så många av dessa ulvar har skadeskjutits är obehagligt. Det betyder runt 4000 livsfarliga individer beväpnade med grovkalibriga vapen som skjuter mot vem helst som rör sig. Förespråkarna för ulvjakt bör inse att det största hotet mot deras jakthundar inte är ulven utan varghatare som inte kan skjuta. Jag tycker personligen att man ska kunna jaga ulv, precis som man måste kunna jaga allt vilt. Men skjutglada idioter som vill ha så många sjukliga älgar som man kan i skogarna är det egentliga problemet. Det finns en hel del idioter inom naturrättsrörelsen, det finns en hel del idioter som tycker löjliga saker om detta. De flesta fattar faktiskt inte att jakten är ett viktigt näringsfång. Nej det finns många stadsbor som borde hålla käft. Men så länge det finns lika många idioter bland jägarna så måste detta bli idioternas debatt. Det finns människor som kan leva med och förvalta det naturen ger. Men de idioterna som tycker att det är kul att skjuta och inte vet något om djuren och naturen runt om dem - jaktrörelsen måste rensa bort dem, ge dem paintbalgevär eller nått. Först då kan denna debatt bli sansad.

Det är otroligt hur mycket som kan stöta människor, ja det finns en kultur som går ut på att man lismande ska hålla med andra, om än det innebär att man ljuger. Jag personligen uppskattar ärlighet och tydlighet, och tänker att det är vad man bör eftersträva. Men det finns idag en trend att ärlighet och tydlighet är skrämmande, ja rent av förkastligt. Den som säger sanningen är en hemsk person, som att det var hans fel att sanningen är som den är. Ibland när man berättar något för någon så tar personen illa upp. Det kan röra sig om något personen frågar om, och så när man svarar så blir personen sårad eller irriterad. Jag brukar bli tillfrågad i frågor om Den Nordiska Seden, jag skriver böcker om den. Men det finns människor som det jag säger inte är riktat till som blir ledsna och vissa blir rent av agressiva mot mig på grund av detta. Jag kan inte låta bli att undra varför de är det. Dessa personer har inte ens vår religion - det jag skriver eller säger handlar inte om deras tro. Bara insikten om att de inte håller på med Nordisk Sed gör dem arga på mig. Detta är obegripligt. Jag är en ganska harmlös person som råkar vara expert på en liten naturreligion, men detta kan reta upp vissa människor. Ingen hedning, de till vilka mina skrifter är riktade, brukar dock förstå denna irritation. När man ser en persons brister så är det ofta så att man betraktas som hänsynslös när man berättar det för personen. Hur tänker man då? Skulle det vara hänsyn att förtiga sanningen för en person. När folk har missförstått något viktigt i livet - ska man inte påtala detta, så att personen har möjlighet att få ordning i livet? Jag vet inte hur många som blir arga för att hedendomen inte är som deras egen romantiska fantasi. Men frågar man efter att få veta mer - förväntar man sig inte hitta något överraskade? Det är som människor som inte vill acceptera hur saker egentligen fungerar - det må vara slakteribranschen, barnarbete eller korruption. Men saker är ju som de är, sanningen är det den är. Det blir som flummet att kalla allting för tolkningar. "Det är ju bara som du tolkar hedendomen" - och så med tiden blir krig fred och frihet blir slaveri. Om hänsyn innebär att man ska ljuga för folk - är det inte dags att avskaffa hänsynen. Man kunde tänka att det var att man skjuter budbäraren helt enkelt. Fast då borde man ju ta till sig budskapet med tiden och någon sådan tendens finns inte. Nej, föraktet för auktoriteten har gått så långt att man föraktar den som vet något. Ju mer obildad och inställsam en person är desto trevligare anses man. Det är verklighetsflykten som går så långt att man älskar illusionen och försvarar den mot sanningen. Om en pojke skulle ropa att kejsaren är naken så skulle pojken i dessa tider riskera att bli skjuten.

Då flyter skiten upp till ytan igen. Ekot publicerar uppgifter som Djurrättsalliansen samlat in om svensk svinuppfödning. Det så kallade avslöjandet handlar om grisar som behandlas oerhört illa hos en mängd svinuppfödare, bland annat på Blackstaby som ägs av Lars Hultström, VD på Swedish Meat. Alla är upprörda - och det vore ju rimligt - om detta var en nyhet. Problemet är ju att detta är det system man valt att ha. Alla konsumenter som går med på att äta mat som "bara ska finnas" i butiken går också med på detta. Det är ingen hemlighet - det är en del av en av samhällets tysta överenskommelser. Att låtsas som något annat är bara dumhet. Om vi vill att maten skall levereras industriellt så blir det industriellt. Att som många, inklusive jordbrukminister Eskil Erlandsson, låtsas som att de industriella djurhållningen kan vara moralisk är en i sig orimlig inställning. Några pratar om ekologiskt kött - som om de föddes upp på något annat sätt. Det finns ett traditionellt sätt att sköta djur - ett naturligt sätt. Men då kan vi inte osynliggöra det varpå vi lever. Många upprör över att det är synd om djuren - det är inte det som är katastrofen. Det är skamligt av människorna - det är det som är illa. Och det är inte bara grisuppfödarna som ska bära den skammen. När man handlar djur via ombud har man del av detta. Själva systemet är felet. Men att köpa gårdsslaktat kött är något myndigheterna belämpar och att själv ha sin hushålsgris är nästan olagligt. Myndigheter och lagar vill ha det så här. Folk tycker att allt naturligt är äckligt - folk vill ha det så här. Om du inte ser några pickande hönor finns det inga pickande hönor - ser du inga grisar med knorr på svansen finns det inga grisar med knorr på svansen. Om inte du signar det djur som slaktas så signar ingen djuret.

Nobels fredspris är ju inte det mest seriösa priset man kan tänka sig. Sydafrikanske P W Botha har fått det, Yasir Arafat och Henry Kissinger. Att då USAs president Barack Obama får det är det kanske inte så konstigt. Enligt norska nobelkommitén så ska tydligen ledare för krigförande länder och terror regimer få fredspriset. Men det känns ju inte som att det är ett pris mot krig - utan mot fred. Nåja, vad han gjort då? Jo han har pratat en massa. Nobelkommitén menade på att han ska få priset för att han ger folk hopp? Men det är ju inte vad han gör utan vem han är. Med andra ord - Obama får ett pris för att han inte är George W Bush. För han har ju inte gjort någonting alls, bortsett från att öka militärinsatserna i Afghanistan. Jo - han har gjort en sak till genom att bara vara. Han har blivit den förste presidenten som bryter med USAs rasistiska historia. Obama får helt enkelt priset för att han är Neger. Fast som han själv så korrekt påpekat - han har inte bytt hudfärg när han blev president. Nej, detta är bara löjligt. Det är nog dags att lägga ner fredspriset.

Så sprang jag på de där spikmattorna som tydligen är så populära. Har inte riktigt förstått det där. Som icke hindu så är ju fakiryoga inte min grej, så jag räknar inte med att fatta. Plastspikar känns dessutom lite löjligt, inte matcho direkt. Men sen så ska man alltså använda dem för att "må bra" - som om indiska fakirer sitter på spikar och kör knivar genom tungan för att "må bättre". Det handlar ju inte om en terapimetod. Yogis som svälter sig själv och sitter på spikmattor tar ju kol på sin hälsa för att växa själsligt. Kanske lite väl kropsfrånvänt för min smak, men som sagt är det inte min religion. Det känns på något sätt att denna nya förpackning av självspäkning och asketism verkligen skjuter sig själv i foten genom att hänvisa till hälsa. Lite som att sitta still för att få kondition. Men att det mer eller mindre är ytterligare en flumprodukt med new age-varning är ju ganska uppenbart. Men nu när jag såg denna produkt i verkliga livet så uppenbarade det sig ännu mer vulgärt. Som varumärke använder man nämligen symbolen AUM (OM) - den viktigaste symbolen inom Hinduismen. AUM är mantrat för allting i världen, om jag nu fattat det rätt. Det är alltså det heligaste av heliga inom Hinduismen. Jag känner inte så många hinduer, men jag undrar om de inte tar illa upp. Vad man dock kan undra är hur man kan vara så övermaga att använda en sådan symbol för en simpel plastprodukt. Jag råkar ofta ut för respektlöst använda av våra termer och symboler och det sker på grund av ignorans eller förakt. Alltså är de bakom denna produkt antingen ignoranta eller föraktfulla i förhållande till den Hinduiska traditionen. I vilket fall känner jag att varumärket helt förlorar sin trovärdighet. Respekterar man inte själv det man marknadsför så är lurendrejeriet uppenbart.

Min första bok, På jordfast grund, kom 2005 men säljer fortfarande bra och väcker ibland lite debatt lite här och var. Inte i stora medier, men dock i stora mängder i små - men så är det ju med kontroversiella debatter(något jag nämnt tidigare i bloggen vilket citerades i en doktorsavhandling skrivet av en satanist som ett belägg för att hedningar tror på konspirationer - undra vem som är normal här). Jag brukar inte skriva så mycket om sådant som skrivs av de som fullständigt saknar grundkunskaper i ämnet och läser mina böcker och läser in en massa konstiga saker, men jag ska göra ett försök. Jag skriver ju primärt för hedningar, men med möjlighet för andra att förstå genom att se på allt utifrån. Problemet blir ju för de som tror att de förstår när de inte gör det. Sist i boken så skrev jag just detta - men det borde kanske stått med stora bokstäver på framsidan. Fast det hade nog inte hjälpt. De flesta icke hedningar får nog ut en del av mina böcker. De som inte är hedningar, vägrar acceptera allt hedendomen står för, men som ändå ska låtsas vara hedningar och leka besserwissrar av någon obegriplig anledning är nog omöjliga att behandla. Fick en kopia ur ett fanzine ur någon obskyr strömning. Någon hade skrivit om min bok, På jordfast grund, och blivit begeistrad och sedan förbannad på den. Då jag känner igen denna reaktion till saker jag sett på forum på nätet och i vissa bloggar så kan jag nog kommentera det. De är ingen idé att hänvisa till några källor efter de forum och detta fanzine nog inte går att hitta igen, men det är uppenbarligen en diskussion som finns kring min bok i extremistiska kretsar. Jag kunde nöja mig över att tokarna inte tycker om min bok - det är ju i sig bra. Det konstiga är att de samtidigt lovordar den. Man tycks vilja tolka boken nationalromantiskt, alla mytiska element som kan tolkas romantiskt gillar de. Sen när det inte går längre, när folktrons seriösa sida kommer in, så blir de rädda. Alla avsnitt som handlar om att det finns krig och elände ryggar de för, allt tal om att man måste ta ansvar och att man måste göra en massa saker som är jobbiga blir de rädda för. Det handlar helt enkelt om att nyandligheten är flummig - "peace and love". Nåja, hedendomen är en krigarreligion - det är alvar. Den räft de skulle behöva mest - nummer trettiofem - kommer de aldrig att förstå. Det vore meningslöst att skriva en bok bara är "trevlig att läsa" - det handlar om religion! Hedendomen är en religion som innebär en massa saker - den påverkar ditt liv och hur du ska handla. Det är inte något hashrökande asatroflum. Till sånt behövs det inte några livsfilosofiska böcker, de riskerar bara störa med eventuella insikter. Sen verkar man ofta missa detta med genre. Jag hittar inte på innehållet - jag skriver och formulerar, jag skapar boken, men när jag försöker återge siaren eller vittergubbens ord så är det inte mina åsikter. Jag erkänner att jag formulerar mig litterärt och att inte alltid mins eller förstår. Men jag gör så gott jag kan. Jag kan inte hitta på och placera i någon annans mun, vad de inte sagt. Det är klar jag ställer upp på det jag skriver - men lika lite som att nyhetsreportern hittar på att det har skett en flygolycka så är detta någon slags fantasi. Jag har mina brister och det jag skriver är min tolkning - men man kan inte bryta lös en detalj ur den helheten. Ibland är det jobbigt att inse livets tunga saker - men jag skriver en bok för att läsaren ska växa i visdom - att växa är att förändras och då måste läsaren acceptera att upptäcka och omvärdera sina egna uppfattningar. Vill man bara bekräfta sin egen uppfattning så ska man hålla sig bland likvärdiga insnöade individer och undvika att läsa böcker skrivna av människor med en annan värdegrund. Detta med att man inte accepterar det seriösa och det som kräver att man tar ställning är inte så konstigt. Nyandligheten lovsjunger ständigt det rena och oproblematiska. Nyhedendomens förra våg, i trettio och fyrtiotalets Tyskland, lyckades blunda för krigets grymheter och utrotandet av människor. Numera tar de avstånd från dessa saker - eftersom de inte kan blunda för det som hänt - men all annan moral som de kan förneka, förnekar de. Hedendomen har en moral, den ställer krav på dig. Mina böcker kan kanske läsas romantiskt - jag beklagar detta för romantiken gör folk till idioter. Jag har dock träffat på så många icke hedningar (fler än det finns nyhedningar) som läst mina böcker och som inte läst böckerna på det sättet. Alltså tar jag inte på mig ansvaret för denna idioti. Att det finns nyhedningar och pseudoforskare som läser mina böcker och letar efter belägg för deras perverterade ideologier är ju inte mitt fel - är det? Att läsförståelsen hos nyhedningar (och lundesiska doktorer) ligger under den hos elever i mellanstadiet kan knappast lastas mig. Så jag kan inte annat än att säga så: Nej, mina böcker är inte lämpliga för nyhedningar, eftersom de handlar om moral, ansvar, kontinuitet och sanning - allting som nyhedenomen föraktar. Problemet är inte de avsnitt av boken ni har svårt för - problemet är hur ni kan gilla resten? Boken är till för att ni ska bli upprörda. Mogna människor brukar känna av kritik och när de upprör sig inse att de kanske måste fundera på vad de egentligen står för. Detta kallas för att ta kritik och att utvecklas. Fanatiker förkastar allt avvikande och förbjuder läsning - som det stod i en av dessa kommentarer om min bok: "markera andra räfter som 'ej lämpad för läsning'". I ljuset av detta så är det ganska uppenbart varför jag brukar utsättas för smutskastning och även hotelser och ibland direkta trakasserier trots att jag själv alltid håller mig till en sansad och sund debatt. Det handlar om fanatiker och det är meningslöst att lyssna på fanatiker. Att extremistiska fanatiker kan få forskaranslag kan ju universitetet ta ställning till, att min bok kommenteras av fanatiker på nätet - det kan jag leva med. Nu har jag ägnat dem på tok för mycket energi och de kommer säker att vända upp och ned på himmel och jord på grund av detta. Men det är ju trots allt min bok, och om någon tror att man kan ta bort ansvar och moral och bara ha kvar tomma ord så är det kanske bäst att påminna om att författarens syfte med boken var att ta ställning mot förfalskning - förfalskning av vår religion och naturligtvis även förfalskning av författarens ord.

Så är det dags igen. Har tagit en ordentlig vila från datorn i sommar. Inte det att jag inte använt den, men jag har inte jobbat vid den nämnvärt. Jag har spelat in några andakter, men annars har det varit i princip datafritt. Bloggar och annat har fått stå tillbaka. Normalt skriver jag bäst på sommaren, men inte den här sommaren. Det är konstigt hur maskiner kan komma att ta sådan plats, det är uppenbart hur bättre livet ter sig om man inte stirrar in i en skärm. Ja, nu kör vi igång igen då - blogga och fixa. Det är inte utan skepsis - när man vet hur det är. Men man får lov att göra det bästa av situationen. Jag får lov att skriva detta säsongens första blogginlägg för att sedan lägga från mig datorn och gå ned och titta till växthuset. Lite konstlad ansträngning och lite verkligt liv - en balansgång.

[inline:bjorn_smider.jpg] Tittade in hos min granne, den unge smeden Björn. I dag har de något de kallar Alla smeders dag - så Björn hade öppet hus. Han hade mycket besök i smedjan, det är ju upplyftande. Jag vet inte om han fick något sålt, men det är ju bra att kunna nå ut med sin verksamhet. Det är lite tråkigt att man måste ha denna typ av jippon. Jag blir ärligt talat förvånad av att folk faktiskt nappar på sådant. Jag går gärna förbi Björn någon gång i smedjan, men det verkar som att många inte vågar sig på att göra sådant om det inte finns någon ursäkt, ett jippo eller sådant. Jag tror inte att smedens uppgift är att vara ett jippo, det är ju bara att det är det enda sättet att nå ut. Fast en Kirurgernas dag kanske vore något. Om en tänkande människa går till en butik så finns ju aldrig det hon behöver. Du skall inse vad du behöver - det är till det kunskap och skicklighet behövs till. Men en konsument väntar på vad som bjuds. Det verkar som att den moderna människan inte kan låta bli att vara en turist i tillvaron, och problemet är nog att om vi inte förstår att vi inte ska turista utan att leva så kommer vi inte förstå hur mycket vi egentligen behöver smeder.

 Såg en ung kille vid Slussen som stog och delade ut flygblad och sålde tidningar. En idealist av något slag tänker jag. Jag kommer ihåg hur man på sjutio eller åttiotalet kunde råka ut för de som sålde Proletären, Norskensflamman eller Brand. Ibland gjorde även frireligiösa på detta vis. Under åttiotalet kom även solidaritets- och miljörörelser att använda denna metod. Senare tid har det varit ett sätt att visa på hemlösas situation. Har man ett budskap som har svårt att nå ut och det enda man har gott om är unga idealister, vad ska man annar göra. Att stå på ett torg och skrika ut sina åsikter vore patetiskt, att stå och sälja tidningar fungerar. Man får prata med folk och visa sin åsikt. Det är en begriplig metod. Dessa tidningar var naturligtvis aldrig bra som tidningar betraktade - de var propaganda. Detta var inget problem eftersom det ju helt enkelt var det som var poängen. Den som köpte Proletären gjorde det ju inte för att få en neutral och objektiv tidning, man ville se om man höll med om deras radikala åsikter. Alltså tycker jag som vanligt synd om denne aktivist som antagligen bara får sura miner hela dan. Sedan inser jag vilken tidning han säljer: Dagens Nyheter. Flygbladen han delar ut är ett erbjudande om en billig prenumeration. Att DN har ett budskap kan man ju tycka - men att DN skulle vara ett budskap är nog att ta i. Den unge killen har antagligen betalt för detta, hoppas han inte har procent med tanke på vilka försäljningssiffror sådana här tidningar brukar ha (annars finns en risk att han till slut börjar sälja någon vänstertidning på fritiden). Det konstiga är ju att DN tar till denna typ av marknadsföring. Att det skulle vara så att DN har samma läge som små ideella rörelser - inga pengar och idealister som gärna jobbar gratis betvivlar jag. Vad det verkar handla om är själva konceptet. Man tar en existerande metod att nå ut, och sedan anpassar man det för en kommersiell produkt. Vid sidan att det naturligtvis är dumt - att ideella rörelser använt gatutidningar och flygblad är inte för att de är bra, de har inget val - så visar detta på en förvirring. Dagens Nyheter kan helt enkelt inte se skillnad mellan en idé och en produkt. Modern marknadsföring gör detta mer och mer. Att man inte ser skillnad mellan framförandet av idéer eller produkter är en tragisk utveckling, men uppenbarligen har vi nått så här långt. Alltså - försäljare i alla länder - förenen eder.

Svininfluensan är ett ord som tjatats intill döden, men som väktare mot nyspråket så kan jag inte låta bli. Man försökte nämligen byta ut ordet, ett försök som nu visat sig gå om intet. Svininfluensan vann. Själva sjukdomen är en vanlig influensa - så botemedel finns - det räcker med en god kondition, lite echinacea, mycket eukalyptus och massor med honung. Nog om det. Det intressanta är att myndigheterna försökte byta ut namnet. Svininfluensan blev till "Nya influensan" - lägg av! Att byta namn på en sjukdom kan man ju göra - HTLV3 blev som ni kanske mins till HIV, men att byta ett så häftigt namn som Svininfluensan till ett intelligensbefriat namn som "Nya influensan" kan ju inte fungera. Bara det faktumet att den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC vill döpa den till "Nya influensan" antyder ju att det efter denna sjukdom aldrig någonsin kommer att komma en ny influensa. Så illa tror jag nu inte att det är. En av Sveriges mer intressanta journalister, Gunnar Lindstedt på Veckans Affärer, menar på att detta handlar om att försöka ta bort fokus från svinindustrin, ja från hela livsmedelsproduktionen. Genom att inte kalla sjukdomen för sitt rätta namn så kan vi bortse från orsaken till farsoten, den hänsynslösa och onaturliga djurhållningen. Jag kan inte annat än hålla med Gunnar Lindstedt. Så länge vi försöker tvinga naturen bortom det naturliga så kommer vi att orsaka en mängd biolgiska och miljömässiga katastrofer. Det handlar helt enkelt om den samhällsekonomiska hybris som håller på att ta kol på vår värld. Men nyspråksförespråkarna har det svårt att segra så länge vi står fast i att en spade är en spade. Sveriges radio försökte tala om "Nya influensan" ända tills att de bara verkade löjliga. Nu har de gett upp. Om nu någon klok läkare i ett tidigt skede hade skapat ett bättre namn hade det säkert kunna ta över, men inte "Nya influensan" och inte när ordet väl etablerats. Det är som ordet negerboll som några språklig inkompetenta personer försöker byta ut mot en massa nyspråksord (dessa personer vet inte vad latinets "negra" betyder). Varje tänkande person vet att lokalvårdare varken har en annan arbetsuppgift eller någon annan lön än en städare - att arbetsuppgiften "att städa" är så lite värd att man inte ens kan nämna det i yrkestiteln är ju knappast en statushöjning. Vi kan inte ignorera att negerbolar är svarta eller att städare städar, om vi har ett dåligt samvete för något så får vi ändra på världen, inte på språket. Sålunda så är detta en influensa vi fått på grund av vårt sätt att hantera svin - detta är ett faktum. Byter man namn sopar man det under mattan, men det kanske vore bättre att ta ansvar för vad som är fel och göra något åt det?